En plantskolehistoria
Det lönar sig att städa bland sina trädgårdsböcker. Häromdagen hittade jag en katalog som jag visste att jag hade. Men inte var…
Växtkatalogen från min pappas plantskola Sydöstra Sveriges Plantskola, SSP. Katalogen är tryckt 1950. Då hade plantskolan bara några år på nacken och i katalogens förord står det bl.a. så här:
”Vår firma är ung. Det ligger därför i vårt intresse att betjäna våra kunder så att de blir belåtna och gärna begagna sig av våra tjänster även i fortsättningen.”
Och sedan:
”Våra växter odlas på lätt jord, vilket ger dem ett mycket gott rotsystem. Detta, tillsammans med de klimatiska förhållandena, vilket ger en väl avmogen växt, är den bästa garantin för ett gott resultat på den framtida växtplatsen”.
Så klokt. Och vackert. Rent av omtänksamt. Jag blir nästan gråtfärdig. Klart att växterna var odlade på plantskolan och klart att de skulle överleva också i villaträdgårdarna i Karlshamn, Svängsta, Olofström, Karlskrona – Blekinge men också runt om i landet eftersom pappa också odlade i parti till andra plantskolor.
Så långt ifrån hur det ser ut i dag. Ett utbud som till största del är odlat utanför Sverige. Visst finns det en och annan som orkar stå ut men inte är det många kvar. Pappa var medlem av Svenska Plantskolornas Riksförbund – hur många medlemmar skulle de kunna ha idag?
Så vad odlade han? Jo, allt som behövdes när Villasverige växte fram. Ingvar Kamprad möblerade folkhemmet men det var min pappa och hans kollegor som såg till att det också blev en trädgård. En prydnadsträdgård.
I katalogen listas 60 äpplesorter, 30 sorters päron, plommon, körsbär, aprikoser, hasselnötter, bärbuskar, rosor, prydnadsbuskar, träd, klängväxter – katalogen innehåller allt, precis som plantskolan och så står det så små uppmaningar ibland:
”Tänker ni lägga om Eder trädgård? Är den gamla arbetsam och omodern? Kontakta oss och vi stå gärna till tjänst med uppslag.
Till hela anläggningar lämna vi specialofferter.”
Ja det var en kamp. Men plantskolan växt sig stor och stark och när jag var barn minns jag den enorma aktiviteten vår och höst när packhallarna och fälten fylldes med växter och kundparkeringen med bilar och lastbilar som körde ut växter till andra plantskolor i Sverige.
1968 gick SSP i konkurs, pappa ville mer än han förmådde och SSP blev Karlshamns Garden-Center och min äldste bror som utbildat sig på Alnarp tog över.
Det gick ett tag men efter några år tog det slut. Branschen är stenhård och ekonomin svår. Det är förstås anledningen till att det finns så få plantskolor kvar i dag som stått ut.
Och så är det ju det här med priserna. Får en växt kosta? Vem vill betala lika mycket för ett fullvuxet träd som för en soffa? Och när man köpt sitt hus, finns det då pengar kvar till trädgården?
Och när man nu kan köpa fem pelargoner för inga pengar alls på stormarknaden- vem behöver plantskolan då? Och att driva syrener i blom mitt i vintern som de gamla trädgårdsmästarna kunde – det har vi inte tid eller råd med idag. Bilden under är från när min morfar, längst till vänster, gick som trädgårdsmästarlärling 1908!
En dag ska jag utveckla det här mer. I en bok. Tills dess skänker jag pappas växtkatalog till Svenmanska gården i Bräkne-Hoby eftersom vi tror att en del av växterna i den gamla parken kommer från Sydöstra Sveriges Plantskola. Och nu driver entusiaster den nya parken i ett spännande lokalt växtprojekt.
Heja er, och heja alla ni som orkar odla på så att vi får bra växter till våra trädgårdar!
Min pappa som pensionär, en ivrig trädgårdsamatör med ljung som specialitet och ofta visade han sin och mammas trädgård för andra. En förebild!