Långt från Japan men ändå…

Jag har aldrig varit i Japan. Och kommer förmodligen inte dit heller.

Japanska trädgårdar tillhör inte mina favoriter även om jag naturligtvis oxå kan se skönheten i dem.

Verkligen uppskatta renheten, stillheten och enkelheten.

Men för mig som gillar mycket växter och trädgård á la sillsallad blir det lite för sparsmakat och minimalistiskt.

Och ändå. När jag kommer till stugan i Blekinge där ormbunkar, mossa, enar och stenar har huvudrollen och tallarna med sin vackra gyllene bark är med på scenen då ser jag det. Ser att det finns en pytteliten bit japanskinspirerat här. Bara pyttelite och inte ens medvetet.

Och det är naturen själv som har skapat det. Nästan.

Så nu har trimmern blivit min bästa vän. Jag som inte alls gillar bullrande maskiner i trädgården. Men med trimmern kan jag hålls borta maskrosorna, tukta grästuvorna och låta mossan få ta plats.

Det blir så fint.

Så jag som inte ska ha någon trädgård här ser ändå en försiktig potential. Och med en och annan kruka med gräs och hostor i och något litet vattenblänk så…

Men en sak är säker: ni kommer aldrig att få se mig kratta grus eller anlägga vatten här!