Djungelliv en stilla söndag i september

Min trädgård är en djungel.

Det blir så när man är en tillåtande trädgårdsmänniska. Jag brukar säga att det inte är jag som bestämmer över växterna utan de som bestämmer över mig. Sant. Jag är ingen kontrollerande person hör. Låter verbenan fröså sig mitt bland Ölandsstenen , murgrönan får växa sig vild och magnolian dra iväg så att det stackars IngridMarieäppleträdet knappt syns.

Idag har jag i alla fall klippt och rensat en del.

Gillar ju min lurviga trädgård men det är oxå en underbar känsla att klippa fram saker. Se nya siktlinjer.

Och plötsligt på södersidan kurrar det intill mig. Hjördis har hittat en torr fin sovplats under miscanthusgräs och salvia.

Så blir det när man låter växterna styra. Till och med katten blir glad. Nu har hon lagt sig på mina trädgårdshandskar. Ett tecken?

Njut av september och låt bara trädgården slå sig till ro.

I morgon ska jag få vara med i P1 Filosofiska rummet (sänds den 25:e) och prata om miniatyrvärldar. Den jag är i just nu!