Beskärning av persika och aprikos

Persika, nektarin och aprikos är stenfrukter som har en kort odlingshistoria hos gemene man i Sverige. Och därför är det svårt att hitta svensklitteratur om hur dessa växtslag ska skötas på bästa sätt utomhus här i Sverige. Efter att studerat olika böcker (både svenska och utländska) om hur de ska skötas och kopplat ihop det med egen erfarenhet har jag kommit fram till följande fakta som vi får förhålla oss till. En del av litteraturen som jag har studerat står angivna i slutet av artikeln, så att ni som intresserade trädgårdsägare ska kunna läsa mer om dessa växtslag.

Äldre skott med övervintrat årsskott så kallat tvåårsskott. Illustration Petter Öst

Persikor och nektariner

Persika och nektarin har ett annorlunda växtsätt i jämförelse med övriga stenfrukter. Därför behöver man tänka i andra banor när det gäller beskärning av dem. De behöver i princip en årlig beskärning för att kunna leverera stora, fina frukter. Detta gäller även om man har dem som friväxande träd. Persiko- och nekatrinträden blir i storlek med storvuxna plommonträd. Obeskurna blir trädkronorna väldigt risiga och täta. Och bladen samt frukterna sitter i kronans ytterkant. Inuti trädkronan är det mest kala grenar. Grenarna i kronan kan delas in i tre grupper: Årsskotten som bara växer. Tvåårsskotten som ger blommor och frukter samt skjuter ut nya årsskott. Treårsskott och äldre grenar som i princip är kala. Beskär man in på treårsgrenar och äldre grenar har träden mycket svårt att bryta med nya skott från dessa. Grenarna brukar torka och bli inkörsportar för svampsjukdomar. Därför är det viktigt att beskära vid förgreningar och se till att grenen avslutas med ett årsskott. Helst inte orsaka större snittytor än 5 cm i diameter. De få gånger jag har gjort större snittytor har det nästan alltid blivit gummiflöde i dessa sårytor även om beskärningen gjorts vid rätt tidpunkt, vilket är direkt efter skörd. Gummiflödet i dessa fall beror inte på bakteriesjukdom utan på att trädet blivit stressat.

Har man nu ett äldre persikoträd som inte beskurits så mycket, gäller det att börja i rätt ända. Det vill säga att först klippa bort alla små, torra grenar inuti trädkronan. För att göra den luftigare. Den här beskärningen kan man göra på försommaren eller på sensommaren-hösten. Den lite kraftigare beskärningen utförs med fördel direkt efter skörd. Då klipper man in de skott som gett skörd. Och man klipper vid ett årsskott som vuxit ut längre in på skotten. På det viset kan man hålla trädkronan i önskad höjd och bredd. I amerikansk litteratur skriver man att persikoträden tål hårdbeskärning när man bara klipper med sekatör. De rekommenderar att man kan ta bort så mycket som 40 procent av trädkronan. Här i Sverige tycker jag nog att vi ska vara lite försiktigare. Titta på trädet innan beskärningen startar och gör en inre tanke på hur trädet ska kunna se ut när det är färdigt. Solljuset ska kunna strila ner genom lövverket i trädet, så att frukterna kan bli solbelysta samt torka upp snabbt efter regn nästkommande år.

Tvårårsskott före skörd och beskärning. Illustration Petter Öst

Uppbyggnadsbeskärningen

Ett nyplanterat persikoträd eller nektarinträd ska uppbyggnadsbeskäras som ett vanligt fruktträd. Det vill säga man beskär trädet sent på vintern. Beskär man tidigt på vintern har man sett i försök att persika och nektarin lätt får frostskador i sårytorna. Det är bättre att man kommer så långt fram att träden nästan börjar växa innan man beskär dem. Uppbyggnadsbeskärningen går ut på att gallra grenarna på stammen så det är luft mellan grenarna. Spara helst bara stadiga grenar som har en vinkel på 45 grader snett utåt-uppåt. Det är nästan bara bra om man har 50–70 cm mellan grenvåningarna. Och grenarna ska helst sitta i spiral runt stammen. Uppbyggnadsbeskärningen fortgår så länge trädet får växa till i höjd och bredd, men vanligtvis de första fem åren. Därefter blir det underhållsbeskärning. Den beskärningen utförs efter skörd och går ut på att man tar bort grenar som gett skörd. Årsskott som sitter bra till sparas. Andra årsskott tas bort för att hålla trädkronan så luftig som möjligt.

Äldre skott med tvåårsskott och årsskott efter skörd och beskärning. Illustration Petter Öst

Aprikoser beskärs som plommon

Aprikoser och korsningar mellan aprikoser och plommon växer annorlunda gentemot persika och nektarin. Aprikoser kräver oftast väldigt lite beskärning. Många gånger kan man låta träden vara i fred flera år, för att sedan gå in i trädkronan och enbart klippa bort några enstaka grenar. Har man en del erfarenhet av att beskära plommonträd så kan man ta med sig den erfarenheten när man ska beskära aprikoser. För aprikoserna växer med halvlånga årsskott på cirka 30 cm. Om de inte står i ett växthus, för då kan årsskotten växa över metern. På årsskotten bildas så småningom kortskott med blommor. Dessa kortskott blommar och ger frukter under många år. Vill man inte få så långa årsskott kortar man in dessa under sommaren. Men det är sällan behov av det. Aprikoser är ett bra nybörjarträd att ge bort till dem som precis har köpt hus och blivit med trädgård. För man kan plantera trädet och sedan låta det stå i flera år innan man gör något. Behöver man beskära aprikosträdet så gäller samma tidpunkter som för körsbär och plommon. Enstaka grenar går att skära bort när som helst under året. Lite kraftigare beskärning görs efter skörd. Om det finns behov av uppbyggnadsbeskärning av unga träd gör man det sent på vintern precis innan träden börjar växa.

Passar att spaljera

Funderar man på att spaljera persika och nektarin så är det enklast att sköta dem om man väljer solfjäderformad spaljering. Det finns olika sätt att bygga upp en solfjäderformad spaljé på. En modell är att man planterar ett exemplar med grenar långt ner på stammen. Sidogrenar som växer ut från spaljén och in mot väggen tas bort. Övriga grenar spaljeras snett utåt-uppåt och blir nu huvudgrenar. Det är lagom att hålla ett avstånd på 50 cm mellan huvudgrenarna. Huvudgrenarna beskärs sent på vintern när saven börjar stiga i trädet. Det brukar vara lagom att spara en tredjedel av årstillväxten. Den sidogren som växer ut längst ut på huvudgrenen, binds till spaljén som en förlängning av huvudgrenen. Detta görs tills man har nått önskad bredd på spaljén. Övriga sidogrenar gallras så att man har cirka 10 cm mellan sidogrenarna. Vid behov kortas dessa in för att inte ligga mot varandra. Under sommaren kommer dessa sidogrenar att blomma, sätta frukt och skjuta ut nya skott. Vid behov pinceras (kortas in) de nya skotten för att inte skymma frukterna. Efter skörd klipper man tillbaka sidogrenarna över ett nytt skott som sitter nära huvudgrenen. Den fortsatta beskärningen består av att under sommaren pincerar nya skott som skymmer frukterna och efter skörd att klippa bort de skott som haft frukter.  

Funderar man på att spaljera aprikos är det oftast enklare att leda ut huvudstammar mer vågrätt eller skapa en kandelaberspaljé. Eftersom aprikosen oftast växer långsamt räcker det många gånger med att bara binda grenar mot en spaljé. Sedan får de växa själva. Skulle någon gren bli lång eller det blir trångt på något ställe beskär man där. Efter fem år kan det vara dags att klippa in en del fruktbärande skott för att föryngra dessa. Beskärningen av aprikoserna gör man med fördel efter skörd eller sent på vintern när saven börjar stiga i trädet.

Solfjärderformad persikospaljé. Illustration Petter Öst

Kandelaberformad aprikosspaljé. Illustration Petter Öst

Litteratur

• Konsten att beskära träd och buskar. Eva Robild, Georg Grundsten. Bonnier fakta.
• Beskärningsboken. Klaus Vollbrecht, Gustaf Alm, Han Veltman. Natur och

Kultur.

• Konsten att odla frukt och bär. Harry Baker. Bonnier fakta.
• Nya trädgårdsboken 1 & 2. Det Bästa.
• Uterummet hemmets gröna oas. Åke Truedsson. Natur och kultur