Björntorp byggdes 1860 (även om gården har anor från medeltiden) och är beläget på den lägsta punkten av Käglan, en skogsklädd höjd mellan Örebro och Fellingsbro. Gården ligger som på en liten udde i det som en gång för länge sedan var en del av havet och som nu sedan länge är bördig åkermark. Strax söder om huset höjer sig Käglans storskogar. När huset uppfördes skapade man en engelsk trädgård runt huset, vilket fortfarande kan anas, och egendomen har under 1900-talet dominerats av jordbruk och djurhållning. Fram till för 30 år sedan gick kor och betade invid knuten, deras vattenskål finns fortfarande kvar under kastanjen.
Trädgården domineras av ett antal stora ädellövträd, mest ek och ask, vars gigantiska kronor sträcker sig vida omkring. En liten bäck rinner genom fastigheten och ned på åkern nedanför, på mitten avbruten av en gammal branddamm.
Vi har bott här i fem år och försökt både återställa gamla rabatter samt grävt nya, planterat träd och buskar, grävt ett grönsaksland med en stor hugelbädd, bärbuskar och fruktträd. Några äppelträd minner om gamla tider, de är troligen lika gamla som huset. En alldeles särskild kärlek till rosor visar sig överallt – gammeldags rosor, engelska rosor, kulturarvsrosor.. Vårt nyplanterade ginkoträd överlevde till vår förvåning och glädje den första vintern som ju var vedervärdig för kämpande små träd. Vi har bekämpat förvildad spirea och parksallat. Styv lerjord förvandlar gräsmattan till en insjö och potatislandet till en veritabel risodling under häftiga vårregn. Utöver ginkon har vi diverse prydnadsträdträd; prydnadsapel, kurilerkörsbär, blodplommon, olika magnolior, vingnöt, fliksumak, skogslind, japanskt körsbär med flera.
Här finns även fyrbenta familjemedlemmar – fyra lapphundar och uppfödning av Svensk lapphund, kennel Lilljessans. Vi har även en liten besättning hedemorahöns.
