Dagbok under ett år 2024-25 lyfter fram nyttoodlingens värde

Vi är många i Sverige som odlar ätbart för eget bruk, allt från kryddor i krukor till större nyttoodlingar. Vad som produceras i våra olika typer av trädgårdar, till vilken kostnad och vilket värde skörden har är sämre utrett och uppmärksammat. 

Tack vare sexton vanliga trädgårdsodlare, Svensk Trädgårds spanare, som fört dagbok över sina nyttoodlingar under ett helt år under perioden 2024–25 vet vi nu lite mer. Frågor som besvarats är: Hur mycket tid man lagt på odlingen, kostnader för vad man köpt till odlingen, värdet av allt man skördat samt vilka och hur många grödor man varit självförsörjande på. 

Det var 23 odlare som antog spaningsuppdraget och 16 som fullföljde det. De flesta av spanarna är över 50 år, två personer är yngre och har hemmaboende barn. Hälften av spanarna antas inte längre förvärvsarbeta. 

Det är digert jobb att registrera allt man gör i odlingen, digitalt eller på papper och sedan rapportera in resultatet. En stor eloge till alla som kom i mål! Flera av dem kommer att fortsätta föra odlingsdagbok. Det har blivit en bra vana, men man kommer kanske inte göra det lika noggrant i fortsättningen. 

Vitlök är den gröda flest spanare är helt självförsörjande på. Foto. Lise-Lotte Björkman

Spanarna har nogsamt vägt sin skörd. Tomat är den ekonomiskt mest värdefulla grödan för de flesta. Foto. Lena Medin

Att föra dagbok ger insikter man inte tidigare hade om sin odling. Hur mycket tid den tar, funderingar om vad man kunnat göra annorlunda eller inte. Några inser att de behöver vattna och gödsla mer eller kanske komma i gång med mer täckodling. Eller så inser man att man är nöjd med sitt odlingssystem. En odlare har tagit steget från hobbyodlare till yrkesodlare på deltid efter spaningsåret, då hon även utbildade sig till trädgårdsmästare. 

Urklipp ur en spanardagbok. Varje arbetsinsats är bokförd.

Spanarnas odlingar – från kaosträdgårdar till kolonilotter 

Odlingarna har funnits i olika delar av landet, från Västerbotten i norr till Skåne i söder. Tre av spanarna odlar på kolonilotter, övriga tretton i sina villaträdgårdar. Allt från kaosträdgårdar och odlingar anlagda på bergiga tomter till mer odlingslämpade och strukturerade trädgårdar ingår. Trädgårdarnas totala yta har varierat från dryga 60 till 3 000 kvadratmeter. Medelstorleken är 1 200 kvadratmeter. 

De flesta spanarna har haft sina trädgårdar i 11–20 år, undantagen både kortare och längre tid. Inga nya trädgårdar under 5 år är med i spaningen. 

Medelytan på det spanarna kallar köksträdgård ligger på drygt 160 kvadratmeter. Vad som räknats in i ytan är godtyckligt och varierar. Många odlar ätbart i växthus, lådor och krukor och kan både ha räknat in eller utelämnat dessa i arealen.

I medeltal finns det sju fruktträd, vissa nyplanterade, andra äldre och större. Det finns i genomsnitt 27 bärbuskar och motsvarande. Även här är det på plats att påpeka att antaganden ingår. Hur räknas till exempel en hallonhäck, ett björnbärssnår eller andra bärgivande växter? 

Odlingsåret man följt upplever de flesta som normalt, men fem tycker att det varit sämre och två bättre än vanligt. Olika årsmåner i form av exempelvis nederbörd och temperatur påverkar. Även egna åtaganden och vad man eller någon annan i familjen råkat ut för har haft betydelse för odlandet. 

Spenderad tid – 18 arbetsdagar i genomsnitt 

Tiden spanarna lagt på sin nyttoodling är i medeltal 144 timmar för helåret. Det blir 18 arbetsdagar, 3,6 arbetsveckor eller en knapp månad i arbetstid. Naturligtvis varierar detta mellan odlingarna beroende på upplägg och personliga förutsättningar, hur, var och på vilket sätt man odlar, hur odlingsåret varit och hur snabbt man arbetar. Hur mycket som är väl inkört eller automatiserat och även vad man räknar in som arbetstid för själva nyttoodlingen. Det är inte den med störst odlingsyta som lagt mest tid på sin odling, vilket man lätt kunnat tro. 

Tid för dagboksanteckningar och efterarbete i form av matlagning är inte inräknat. Och tur är väl det, som en av spanarna uttryckte det, maten gör sig inte själv även om den finns nära. Spanaren med flest arbetstimmar under året, 440 timmar, har lagt mest tid på att vattna, plantera om och kolla efter ohyra i fallande ordning. Hen är själv förvånad hur mycket tid just bevattningen tog. 

Den som arbetat minst, 50 timmar på en medelstor odlingsyta på 150 kvm, är förvånad att det inte gick åt mer tid. Även här är det bevattningen som tagit mest tid medan skördearbetet tagit förvånande lite tid i anspråk. 

Torkade bönor och ärter ger ett av spanarhushållen proteinrik mat året runt. Karin Abramsson

En mångfald av bär finns i många av odlingarna. Foto Kristina Olsson

Fyra av spanarna tycker inte att det är tidskrävande att odla ätbart medan tre tycker att det är det. De flesta andra anser att det är det ibland. 

På frågan om man skulle kunna effektivisera sitt odlande säger hälften att de skulle kunna göra det mycket eller delvis. Fem svarade att de inte skulle kunna göra det och tre att de kanske skulle kunna göra det om de planerade för det och exempelvis skulle vara villiga att investera i ett bevattningssystem. Någon skulle bli mer effektiv med mer kunskap om olika grödors behov. 

Att odla ger mer än bara skörd 

Många poängterar andra värden som det meditativa i odlandet och då blir själva tidsåtgången mer än bara effektiv arbetstid. ”Jag gör det mesta långsamt och njuter av arbetet och då går tiden”, är en kommentar. En person med erfarenhet från självhushåll redan under barndomen noterar att det tar tid att odla mycket ätbart. Odling ska inte vara ett tvång för andra familjemedlemmar, men indirekt hjälp blir det om andra tar mer ansvar för städning och tvätt under odlingssäsongen. Arbetstiden kan även kännas omotiverad om skörden blir liten. 

På den direkta frågan om man hellre hade lagt tiden på någon annan fritidssysselsättning svarar tolv av spanarna nej medan tre säger ja, delvis och en kanske. Odlandet är alltså inte en utbytbar fritidsaktivitet för flertalet. Men har man en ny särbo kan det bli intressekonflikt. 

Arbetet upplevs ibland som tungt av merparten av odlarna. Men det behöver inte vara negativt i sig. Man mår bra av fysiskt arbete och håller sig vältränad även om vissa arbetsmoment kan vara tyngre än andra. Man gör det av fri vilja men en förutsättning är att man är frisk och har orken kvar. 

Viljan att betala någon annan för att ta hjälp i odlingen är däremot låg. En av spanarna gör det idag, en annan överväger det, en tredje har inte tagit ställning, medan övriga tretton inte kan tänka sig att göra det. Nyttoodlingen vill man klara själv så länge man har förmågan. 

Motivationen vore inte den samma om någon annan skulle sköta odlingarna och det är även en ekonomisk fråga. ”Kan man inte göra det själv kan man lika bra köpa av en lokal odlare”, är en kommentar. Men hjälpande barnbarn kan få betalt och vänner och närstående rycker in ibland. 

Odlingens kostnader 

Även kostnaderna varierar, men genomsnittet är knappt 2 600 kronor. Pengarna har lagts på allt från sättpotatis, bärbuskar, frön, gödsel och svampmycel till utrustning som nya odlingsramar och växtstöd. 

De flesta har inte gjort några större fasta investeringar eftersom det mesta fanns sedan tidigare. Arrendet för kolonilotten ingår för någon men är utelämnat av en annan och de som äger sin mark har inte angett någon kostnad för marken. Frön och utsäde har under senare år blivit dyrare enligt många men samtidigt är den kostnaden även mindre än förväntat för flera. 

Ingen tycker att det är entydigt dyrt att odla sin egen mat. Tio svarar nej på frågan, medan sex anser att det delvis kan vara det. Det går att hålla nere kostnaden genom att ta egna fröer och genom att kompostera och göra egen jord. En av spanarna säljer egna fröer och plantor och täcker en del av kostnaderna. Det är endast fyra av spanarna som inte skulle kunna banta kostnaderna för nyttoodlingen medan övriga tolv skulle kunna göra det till viss del.

Värdet av skörden 

Spanarna hade till uppgift att väga och värdera allt de skördade. Värdet sattes utifrån vad motsvarande produkt skulle kosta om den köptes i butik. Vad och hur mycket man skördat och hur man sedan prissatt skörden påverkar naturligtvis det uppskattade värdet. 

Priserna i butik varierar och allt som odlas går inte att köpa, till exempel fläderblommor. Och hur ska man värdera ypperlig ekologisk kvalitet – eller det motsatta när man bara tar tillvara delar av moroten dit fluglarverna inte hittat? Det har varit upp till spanarna själva att prissätta sin skörd. Det totala värdet varierar mellan 2 000 kronor och närmare 35 000 kronor. Imponerande! Ja, även flera odlare blev överraskade av utfallet. 

En odling i norr med värdefull skörd av bland annat energirik potatis. Foto. Kristin Jauch

På frågan vilken gröda som haft störst ekonomiskt värde för hushållet anger sex spanare tomat, två gurka, två hallon, två äpple, en sockerärt och en potatis. Sedan hade man kanske inte köpt samma mängd tomater om man inte odlat själv. Men med goda skördar så kan man välja bort annat man skulle köpt. Skördar man mer än hushållet behöver går delar till spillo eller ges bort. Men bland dessa odlare är andelen som slängs väldigt låg. Det är inte heller vanligt att sälja av överflödet, men någon har gjort det och då även till förmån för välgörenhet. 

När man väljer vilken av de grödor man odlar som ger mest energi eller mat på bordet toppar potatis för åtta spanare, fem uppger tomater och två äpplen. Även detta är en tolkningsfråga. Squash ger mycket mat på bordet medan potatis ger mer energi i form av kalorier som en spanare kommenterar frågan. Åtminstone en spanare odlar mycket bönor av olika slag för att förse hushållet med protein under stora delar av året. 

Självförsörjningsgraden – vitlök, tomater och hallon i topp 

Vad man äter i hushållet spelar in för hur stor självförsörjningsgrad man har från den egna odlingen. Följer man en diet som i huvudsak baserar sig på kött är det lättare att bli självförsörjande på de vegetabilier man ändå äter. Om dieten mest är vegetarisk så måste odlingen vara mer omfattande för att uppnå en hög självförsörjningsgrad. 

Spanarna har uppgett vilka grödor de är självförsörjande på och inte köper in av under året. Alla är självförsörjande på något. Antalet varierar från två till fjorton grödor eller användningsområden som bladgrönt och olika örter. Flest är självförsörjande på vitlök (6) sedan följer tomat (5), hallon (5) potatis (4) och äpplen (4). 

Vad som produceras i våra trädgårdar bidrar till den enskildas självförsörjning, men nämns sällan i samhällets beredskapsarbete. På frågan om man strävar efter att bli helt självförsörjande på frukt och grönt till hushållet svarar en spanare ja, åtta delvis, medan övriga sju har lägre ambitionsnivå. Mer plats och tid, bättre förvaringsmöjligheter och en osäkrare omvärld är de faktorer som skulle få flest att odla ännu mer ätbart. 

Medelvärdet för alla spanarnas skörd uppgår till lite drygt 14 600 kronor. När medelkostnaden dragits av blir den ekonomiska vinsten 12 000 kronor. Delat med 144 arbetstimmar blir timpenningen 80 kronor. 

Odling är en fritidssysselsättning som lönar sig, men så tänker sällan den enskilde odlaren. Den egna maten har så många fler värden. Många nämner värden som närheten till maten och att man äter i säsong. Man uppskattar färskheten, smaken och att man vet vad man äter. Man har kunnat odla maten själv och känner sig både rik och stolt! Tretton av de sexton anser att det är miljövänligt och viktigt i krissituationer att kunna odla sin egen mat.