Drömmen om en lummig och mysig trädgård kan förverkligas även om trädgården är liten.
Det som är speciellt med vår trädgård är att den har så många olika växter och så många sittplatser där man kan slå sig ner och uppleva trädgårdens många olika delar. Den är snarare på gång än perfekt, och den är alltid i förändring. Det ska alltid finnas plats för en ny växt om jag ser en vacker kombination eller min nyfikenhet väcks för en ny planta.
När vi flyttade till vårt hus lade jag ner mycket tid på min första skiss av stommen och tänkte på siktlinjer och att skapa ”bakom”. Vi utgick från skissen och en platt gräsmatta och sedan fick rabatter och planteringar växa tillsammans med oss. Grundstrukturen är två runda cirklar av gräsmatta som hänger ihop som ett tecken på evighet, ett par-tre höga träd/buskar och gångar som slingrar sig mellan plantorna och ramar in längs med häcken som omsluter trädgården. ”Samsara” står för det eviga kretsloppet och det är en tanke som finns i gräsmattans form, kompostering, höstens skörd av fröer som blir nästa sommars blommor och årstidernas växlingar. Varje tid på året har sin trädgårdslycka.
Framför huset växer vår praktmagnolia och över planket tronar fikonträdet upp sig. Trädgårdsentrén inleds med en gång av rundade stenar längs södersidan och i slutet av gången finns vindruvans spaljé som ger ett fönster till trädgårdens första rum. Den första gräsmattecirkeln ramas in av ett kinesträd, en röd perukbuske och vår fina hängkatsura. Nästa lilla rum öppnar upp mot trädäcket med soffa och matplats och ingången till vårt sommarrum där vi myser regniga dagar. I rabatterna har vi pioner, sommarblommor, perenner och en låg slingrande häck av hortensia, som får skugga av perennerna mitt i sommaren.
Besökare kan köpa hembakat fika här och vi säljer också fikonplantor, fikonmarmelad, handgjord keramik och små plantor.
Stengångarna gör det svårt för besökande vänner som har problem att gå och på grund av allergi kan vi inte ta emot hundar i vårt hem eller trädgård, oavsett hur små och söta de är.
