Kallt överallt nu

Det är hårt nu. Kylan kom precis som väntat i februari.
Först är det milt milt och milt i Skåne. Så blir det februari och då blir det kallt och till och med lite snö.
En fördel med att bo i Skåne är ju annars de milda vintrarna. Det måste man ju utnyttja.
Därför har jag planterat en Camellia japonica vid husknuten. Den är köpt på en plantskola i norra Tyskland. Den proveniensen gör att den ska ha lite större överlevnadschanser.
Bättre än den jag köpte i Italien som jag efter flera lyckade år med blomning på inglasade balkongen planterade ut. Kaxigt och dumt. Den dog efter två vintrar i Arlöv.
Men den här tyska har klarat sig flera år ute nu, dock utan att blomma, men i vinter har den satt massor med knopp.
De två senaste nätterna har vi haft 5-6 minusgrader så då fick den en lite skyddande huva. Nu får vi se hur det går.

Inne i källaren står en uppstammad kamelia som varje år tappar enormt mycket blad när jag sätter in den för vinterförvaring. Kom på nu att den ju inte gillar vattenledningsvatten så i fortsättningen ska den få regnvatten. Det finns det gott om efter månader med regn.

Hade jag haft tid skulle jag åkt till Dresden och kollat nästan 250 år gamla Thunbergkamelian som börjar blomma med sisådär en 30 000 små röda blommor nu. Jag har en egen planta av den i egna orangeriet. Fast just den blommar inte heller…

Nästa år. Hoppas jag. Tills dess håller jag tummarna för egna blommande kamelior någon gång. Något år. Och glädjas åt att den japanska aprikosen,  Prunus mume, blommar på inne i orangeriet.