Valdemar ville växa – nu får han börja om med det

I säkert tjugo år nu har rosen ’Valdemar’ fått härja fritt i vår trädgård.

Jag fick en stickling av min pappa så det kan till och med vara tjugofem år sedan jag satte ’Valdemar’ intill piskställningen på tomten. För vad ska man med en piskställning till? Helt överflödigt hos oss i alla fall.

Nåja där trivdes ’ Valdemar’ och fick växa i fred i enlighet med min lata trädgårdsfilosofi ”det som trivs får ta för sig”. Beskära klätterrosor är ju en konst. Som jag inte behärskar

Men i går hade det gått för långt. Ställningen har de senaste åren varit fullständigt övervuxen. Långa nya skott kastar sig upp i och mellan hägg och syrén ( för övrigt en bra Ulf Lundelllåt) och blommorna var högt upp i himlen. Dolde den mörkröda klematisen och hade för länge sedan slutat att pryda piskställningen. Där syntes nu enbart grova kvistar och taggiga grenar.

Inte snyggt alls. Man vill ju att det ska se ut som bilden som Pernilla Bergdahl tog 2011, då när han fortfarande höll sig inom ramarna.

Så i går tog jag tag i saken. Tog fram bästa japanska sågen och vassaste sekatören med utväxling (!), mycket praktiskt, och efter ett par timmar hade jag fyllt carporten med ris.

Av ’Valdemar’ återstår nu bara enstaka grova grenar. Jag kan ha gått för hårt åt honom, jag skulle inte rekommendera er att göra så här hård beskärning/stympning nu. Lite nu och lite i vår hade varit bättre. Men, nu gjorde jag så här. Låt det bära eller brista.

Jag fick in ljus på nya ställen i trädgården. Jag ser numera rabatten intill och bäst av allt – den ’Valdemar’-ros som växer bakom, mot grannens plank, kommer nu till sin rätt.

’Valdemar’ är en dansk fröplanta som upptäcktes av trädgårdsamatören Bengt Löfqvist på en gårdsplan i Danmark och som fått sitt namn efter den man som hittade den på sin gård. Numera finns den att köpa. Vacker och växtvillig är ’Valdemar’.

Jag tog sticklingar av honom förstås. Vi får se hur det går!

Före:

Efter:

I morgon väntar tippen.

Förhoppningsvis nya ’Valdemar’ på g.