Finaste formen och bästa minnet

För drygt tio år sedan gjorde jag två säsonger av Gunnels Gröna. En serie porträtt av människor och deras trädgårdar.

Vad hade de sina gröna rum till? Vad betydde de för dem? Det var några frågor jag ställde.

I det sista programmet 2007 besökte jag Marianna Agetorps underbara skogsträdgård utanför Ryd i södra Småland.

En vacker och vilsam trädgård full av kraft och Mariannas fina inställning till livet och platsen gjorde det programmet fulländat.

Jag tänker ofta på de dagarna vi fick lov att följa Marianna i hennes lurviga rosenfyllda paradis. Särskilt så här års när den japanska klätterrosen, Rosa multiflora, blommar galet mycket i vår blekingska vildapel. Slänger sig mellan grenarna och bjuder humlorna på nektar. Jag fick en stickling av Marianna då och i dag var den rosen ett surrande rus. Den är flera meter hög nu och så himla vacker i sin enkelhet.

Varje rosenblomsblad är perfekt hjärtformat.

Växter man fått är ju de bästa minnena sv människor och upplevelser. Så tack Marianna för att du gav mig just den rosen!

Just i år har rådjuren inte ätit på några rosor här så det blir en extra vacker midsommar i stugan i år.

Glad midsommar önskar jag och humlorna!

Och. Om ni inte har läst någon av Dave Goulsons spännande, kloka och välskrivna böcker så gör det nu i sommar. Promenaderna i skog och mark blir sig inte riktigt lika efter det.