Vart tog de vägen????

Efter fyra dagar på resa i England och flera  kilometers promenerande i engelska snödroppsträdgårdar undrar jag mer än någonsin över det Johan Slagstedt frågade sig på Stadsträdsseminariet i Alnarp häromveckan:
Vart tog de vägen, de höga buskarna?
Kolkwitzia (paradisbuske), Forsythia, ölandstok, Weigela, schersmin, Hamamelis (trollhassel) och olvon – lövfällande blommande buskar som skapar det perfekta mellanläget mellan träd och perenner. Som fyller ut tomrummet när träden tappat löv och perennrabatten bara ser dyster ut.

Jaså tänker ni, forsythia ser man väl överallt?

Ja, i alla fall i våra äldre trädgårdar – men vem köper en forsythia idag. Den är ju guuuuul!

Och i de offfentliga planteringarna ser det ofta sorgligt tomt ut vintertid. Perennerna har fått ett stort spelrum där buskarna stod förr, och det är inget fel, men både och hade varit bättre.

Som barn, när jag sprang i den där plantskolan i Asarum Blekinge, såg jag inte mycket perenner ute i försäljningen. Men desto fler buskar.

Alla köpte Potentilla, Kolkwitzia, Berberis och Pyracantha (eldtorn). I dag är det mer sällsynt.

Men om man åker till England i snödroppstider ser man dem. Ofta är det arter och sorter som inte går så bra här hemma. Doftande Lonicera eller underbara sorter av Daphne (tibast).

De står som ett glest tak över klungorna av snödroppar. Snödropparna gillar nämligen inte konkurrens. De vill ha fritt spelrum på marken, inga andra marktäckare som stör eller täta tak som stänger ute ljuset. Vintergrönt gillar de bara om det är högt över dem. Och rododendron går bra om de är uppstammade och höga, glesa och ljusinsläppande. Då står snödropparna under dem och se glada ut.

Så in med fler buskar i trädgården. Det är ju de som slår ut nu med tidig blomning på bara kvistar som gör att vi står ut.

Och naturligtvis också fler snödroppar. Det finns ju några hundra sorter att välja på – så varför bara ha en eller två?

Pieris (buskrosling) som vakar över ett kluster av snödroppar.

Lonicera fragrantisssima, dofttry på svenska – man hör ju hur den doftar!

Glesa blad på tunna kvistar, då trivs snödropparna under.

Paradisbuske, avlövad japansk lönn och en överblommad trollhassel – perfekta buskkamrater till snödropparna.

Den här önskar man sig ju, Daphne odora ’Mae-jima’

men trollhasseln duger minst lika bra som doftande tidig vårbuske.

Olvon vid sidan om och tät buxbom på behörigt avstånd från snödropparna. Så ska det se ut!