Odla miljösmart - gör eget gödselvatten!

Alla växter behöver näring för att växa och innehåller således dessa nödvändiga ämnen i sina celler och
vävnader. Att göra eget gödselvatten av växter som brännässla och vallört har av tradition rekommenderats för att tillföra odlingen näringsämnen som kväve och kalium. Men hur mycket näring och i vilka proportioner innehåller hemmagjorda gödselvatten? Det har vi tagit reda på.

Totalt räknas 14 grundämnen som nödvändiga för växternas utveckling (se faktaruta). Ytterligare fyra anses gynna utvecklingen för vissa växtgrupper. Alla ämnena behövs, men i olika mängd och proportion.
Kväve är det ämne som växterna behöver mest av och som i naturen oftast begränsar växternas tillväxt på våra breddgrader. Men även brist på något av de andra näringsämnena hämmar växternas tillväxt och utveckling. Samtidigt måste man tänka på att för mycket av något näringsämne kan ge oönskat läckage till omgivningen.

Enligt Tom Ericsson vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och försök därifrån, är en jämn och välavvägd näringslösning under växtsäsongen ett bra sätt att gödsla växterna på. De optimala proportionerna mellan de olika näringsämnena har man kartlagt. De och den så kallade promillemetoden (se nedan) används som referensvärden till analysresultatet av de olika gödselvattnen i denna undersökning. Balansen mellan de ingående näringsämnena uttrycks som proportioner till totalkvävet som fått värdet 100, se tabell 2. 

Promillemetoden innebär i korthet att man ger växterna den näring de behöver i regelbundna små doser. Läs mer om Tom Ericsson och promillemetoden i Trädgårdsaktuellt på sid 22. Tom Ericsson har även hjälpt till med uträkningen och tolkningen av värdena i analysen. Gödselvattnet har analyserats på elva av de nödvändiga näringsämnena samt innehållet av natrium, som vid stora förekomster kan hämma tillväxten.

Fyra växter vid två tillfällen

Fyra olika gödselvatten har beretts av tre växter och en växtblandning, nämligen åkerfräken, vallört, brännässla och ogräsrens bestående av b la tistel, vicker, mjölkört, revsmörblomma, groblad och kvickrot. Endast ovanjordiska växtdelar användes. Åkerfräken och ogräsrenset växte på lerjord i en trädgård, vallörten och brännässlorna på ruderatmark intill en väg respektive vid ett stall.

Av respektive växt gjordes gödselvatten två gånger under sommaren, den 11 juni och den 31 juli 2012, för att se hur växternas utvecklingsstadium och insamlingstidpunkt avspeglar sig i näringsinnehållet.
Av åkerfräken och ogräsrens kunde vegetativa, gröna stadier av växterna samlas in vid båda tillfällena. Vallörten hade precis börjat blomma vid den första insamlingen medan den vid den andra hade blommat över, med förvedade stjälkar och den var även angripen av mjöldagg. Även brännässlan var ung och fräsch vid det första insamlingstillfället, men hade gått i frö och var betydligt mer förvedad vid det andra insamlingstillfället.

Ett kilo växter och tio liter vatten

Gödselvattnet tillreddes med de medel och den noggrannhet man har tillgång till i vanlig hemmiljö.
Ett kilo växtdelar lades i tio liter kallt vatten från det kommunala vattennätet. Det täckte växtmassan precis. Detta fick sedan dra utomhus i fem dygn i en större plastbalja med lock. Blandningen rördes om vid tre tillfällen. Sedan silades växtdelarna bort och gödselvattnet var klart. En mindre del, ca 0,5 liter, frystes in för ett senare, gemensamt analystillfälle. Analysen utfördes på Agrilab AB i Uppsala.

Vad säger analysvärdena?

Kväve är det näringsämne som växterna behöver mest av. Det är främst i form av ammoniumkväve och nitratkväve som ämnet tas upp av växterna. Dessa kväveformer är kraftigt underrepresenterade i förhållande till de andra näringsämnena i alla prover utom ett. Tillräcklig koncentration finns endast i gödselvattnet av brännässlorna, som plockades i mitten av juni (se tabell 1, prov 3, från 11 juni). Detta gödselvatten rekommenderas till och med att späs med lika delar vatten, kvävetillförseln blir ändå tillräcklig i jämförelse med promillemetoden.

De förvedade nässlorna som plockades i slutet av juli innehåller däremot minst av lättillgängligt kväve.
För övergödsling under senare delen av odlingssäsongen är därför gödselvatten av ogräsrens det bästa
valet av de olika gödselvattnen för ett snabbverkande kvävetillskott.

Däremot, sett till det totala kväveinnehållet (där även organiskt bundet kväve ingår), ligger brännnässlan, oberoende av tidpunkt, högst. Här finns mer kväve, som successivt kommer att bli tillgängligt för växterna. Även de bortsilade växtdelarna ger ett tillskott och kan med fördel myllas ner i det översta jordlagret. Detta gäller alla växtrester, men mest kväve finns i brännässlan.

Andra näringsämnen

Tittar man på det totala kväveinnehållet i förhållande till de andra näringsämnena är balansen
förhållandevis bra i alla gödselvattnen. Kalium- och kalciuminnehållet är förhållandevis högt och alldeles tillräckligt i alla gödselvattnen. Mest kalium innehåller vallörten, så inlärd kunskap håller. Men det är
proportionerna mellan de olika näringsämnena som är viktigast för växten, och då behöver kaliumgödsling inte överdrivas. Alla de testade gödselvattnen är en tillräcklig kaliumkälla för våra grödor.

Innehållet av mangan, järn och bor ligger i underkant i många av gödselvattnen. Men eftersom mangan och järn vanligen finns i våra odlingsjordar, och att borbrist är ovanlig, är detta inget att bekymra sig om.

Ett bra pH-värde i jorden ska ligga mellan 5–6, då är tillgängligheten av samtliga näringsämnen bäst.
Vid låga och höga pH-värden blir vissa näringsämnen svårtillgängliga för växten. I de olika gödselvattnen varierar pH-värdena mellan acceptabla värden, lägst har sensommarogräsrenset med pH 4,8 och högst har försommaråkerfräken med 7,1 i pH-värde. På friland måste det tillföras mycket gödselvatten för att det ska påverka befintligt pH-värde i jorden.

Kisel inte nödvändigt men växtstärkande

Av de analyserade gödselvattnen i undersökningen har brännässlan högst och åkerfräken lägst näringsinnehåll. Däremot, även om det inte analyserats här, vet man att åkerfräken kan innehålla rikligt med kisel. Kisel är inget av de nödvändiga näringsämnena men kan gynna vissa växter och är vanligt förekommande i jordskorpan. Man brukar generellt säga att kisel stärker växterna och ökar motståndskraften mot svampangrepp, men om extra tillförsel ökar effekten är en fråga att återkomma till.

Annan tillredning och slutsats

Man kan även spekulera i hur ett annat tillredningssätt av gödselvattnet skulle ha påverkat näringsinnehållet. Hade större andel av lättillgängligt kväve ökat om man använt varmt vatten eller om växterna fått dra längre? Ja, blir förmodligen svaret. Men ligger växterna för länge i blöt framskrider förruttnelseprocessen. Blandningen börjar stinka och blir otrevlig att hantera och rekommenderas inte att användas i direktkontakt med grönsaker som snart ska ätas. Även det färdiga gödselvattnet ska användas ganska omedelbart, medan det ännu är fräscht.

Slutsatsen av denna analys blir att det är utmärkt att använda eget gödselvatten och de extraherade växtdelarna för att tillföra näring under växtsäsongen. Enligt promillemetoden, vid krukodling inomhus, rekommenderas gödsling vid varje bevattning.

Gödslar man grönsaker och sommarblommor på friland enligt promillemetoden och endast med eget gödselvatten, behövs enligt Tom Ericsson drygt 1,5 liter outspätt nässelvatten från försommaren eller hela 8 liter åkerfräkenvatten från sensommaren per kvadratmeter och vecka för att näringen och främst
kvävet ska räcka till. Då gödslar man från omkring slutet av maj och fram till augusti. Detta förutsätter god tillgång på ogräs och en ständig brygd av gödselvatten i trädgården, men då kan man bli självförsörjande på näring! Med eget gödselvatten och gödsling enligt promillemetoden blir dessutom risken för övergödning liten. Växterna får och tar successivt upp den näring som behövs.

För traditionell övergödsling

Hur mycket näring som behövs är naturligtvis även beroende av hur vi av tradition odlar, jordens eget mull- och näringsinnehåll samt vilka andra mullämnen och gödselmedel som tillförs. Men även med ett bra näringsförråd i jorden behöver snabbväxande ettåriga grödor vanligen ett extra tillskott när tillväxten är som störst i juni–juli. Även här kommer det egna gödselvattnet väl till pass. 

Försommarnässlorna ger som sagt det kraftigaste gödselvattnet och kan gärna späs till hälften med vatten. Men har man inga nässlor är gödselvatten av olika växter och ogräs ett alternativ. En mindre dos näring med jämn tilldelning är även nu det bästa både för växterna och miljön. Hur ofta och i vilka mängder gödselvattnet ges bedöms bäst utifrån växternas utveckling och utseende. En växt med goda odlingsbetingelser och som har tillräcklig tillgång på näring, och speciellt kväve, växer bra och har friskt gröna och välutvecklade blad. Det är ett bra tecken på att växterna får det som behövs och då kan de producera den skörd eller blomning man är ute efter.

Nödvändiga näringsämnen:	Näringsämnen som är nödvändiga för vissa växter:
Kväve (N)	Kisel (Si)
Kalium (K)	Selen (Se)
Fosfor (P)	Natrium (Na)
Svavel (S)	Kobolt (Co)
Magnesium (Mg)
Kalcium (Ca)
Järn (Fe)
Mangan (Mn)
Bor (B)
Zink (Zn)
Koppar (Cu)
Nickel (Ni)
Molybden (Mo)

Artikeln är från Hemträdgården nr.3/2013

Här kan du läsa hela artikeln Eget gödselvatten som PDF!