Så funkar växelbruk och växtföljd

Undvika jordtrötthet och växtsjukdomar

Vissa växtgrupper berikar jorden med näring, medan andra är känsligare för jordbundna sjukdomar och skadedjur. Det finns sjukdomar och skadegörare som kan överleva i jorden i många år, vissa upp till 20 år, så det gäller att inte odla just dessa grödor på samma ställe år efter år. För att undvika så kallad jordtrötthet finns enkla regler att följa.

Innan det blev vanligt att använda konstgödsel i våra hemträdgårdar, tillhörde växtföljd allmänbildning. Man var tvunget att växla odlingsställe, annars var det en tidsfråga innan problemen kom. Nu när trenden går mot att odla egen mat och då självklart ekologiskt och giftfritt, har växelbruket kommit upp på tapeten igen.

Måste man ha växelbruk och byta växtföljd?

Det finns flera olika sätt att undvika jordtrötthet. Reglerna för växelbruk är inte lika strikta längre om man kontinuerligt gödslar med kompost, använder sig av täckmaterial eller samodlar. Att tillföra naturgödsel och kompost och att jobba med jorden, minskar riskerna för utarmning och man får samtidigt en bra struktur på jorden. Att odla gröngödslingsväxter efter att man skördat eller en säsong, förbättrar också jorden.

Samodling motverkar vissa sjukdomar och skadegörare, men det eliminerar inte riskerna helt. Och det krävs viss kunskap om vilka växter som ska samplanteras och vad de motverkar. Roterar man däremot grödorna varje år, försvårar man för skadegörare i jorden. En kombination av växelbruk och andra ekologiska metoder som nämnts är att föredra för att få en optimal avkastning.

En fördel med att sätta växtföljden, är att man då redan vet vilka växter som har liknande näringsbehov. Att placera dessa i samma kvarter underlättar väsentligt. 

Så funkar växelbruk

Grundregeln för växelbruk är att man delar in rabatterna i kvarter. Sen odlar man en bestämd växtgrupp i varje kvarter ett år. Nästkommande år roterar man grödorna ett steg medurs, och ytterligare ett steg året därpå. Den vanligaste växtföljden är fyraårig, men det finns även sex- och åttaårig, till och med en förenklad treårig. Här nedan är ett exempel på en fyraårig växtföljd, som är den vanligaste. De viktigaste växtgrupperna att rotera är potatis, kål (Brassica-släktet), ärtor, dill och morot.

Skifte 1 – Växter som tillför näring

Baljväxter, så som ärter och bönor, berikar jorden genom att fixera kväve från luften. Man kan även odla enbart gröngödslingsväxter. Till den här gruppen räcker någon gödselvattning vid något tillfälle under säsongen. Efter skörd låter man växtdelarna ligga kvar och gräver sedan ner dem i jorden där de bidrar ytterligare till näringstillförseln.

Skifte 2 – Näringskrävande växter

Till den här gruppen hör pumpa, vissa vitlök, purjolök och kålfamiljen. De kan tillgodogöra sig näringen som växtgruppen året innan tillförde (skifte 1). Det behövs tillsättas rejält med naturgödsel eller guldvatten under säsongen.

Skifte 3 – Växter med måttligt näringsbehov

Här ingår rotfrukter, sallat, persilja, dill och lök. Tillför bara lite gödning under säsongen. Vissa av växterna kan till och med få sämre egenskaper av för mycket kväve.

Skifte 4 – Växter med litet till obefintligt näringsbehov

Potatis behöver inte mycket näring. Det går att sätta sallat, rädisa och bondböna mellan potatisplantorna. Perenner som jordärtskockor behöver inte heller mycket näring, och de skadas inte av skifte.

Tips: Spara din egen växtföljdsplan för kommande år, så att du vet vad du odlade var.

Fyraårigt växelbruk betyder inte att man enbart har fyra bäddar. Nej, man kan ha hur många bäddar som helst. Men man måste ha koll på de fyra olika skifteskvarteren med de berörda växtgrupperna, så att dessa kan rotera med varandra. Växtföljd gäller ettåriga grönsaker. Perenna växter kan stå kvar, och man kan även blanda in bärbuskar och träd i växtbäddarna. Det viktiga är rotationen för de ettåriga grödorna. Förutom grönsaker bör även jordgubbsplantor förnyas vart tredje till femte år och samtidigt flytta till annan plats på grund av skadegörare i jorden.