Växter för torra lägen

Lövträd
Bland våra inhemska lövträdsarter som tål torrt läge kommer våra ekar i främsta rummet. Det handlar om skogsek (Quercus robur) och bergek (Q. petraea). Att ekarna skulle vara torrfördragande kan kanske förvåna en del och förvåningen baseras nog på att man oftast ser de stora och mäktiga ekarna växa på bördiga marker som man inte förknippar med torka. I själva verket är ekarna träd som kan växa under mycket skiftande markförhållanden. Till och med i bergig terräng med ett minimum av jord kan de uthärda. Om man har plats i trädgården för en ek och vill ha en utländsk art med exotiskt utseende kan man prova den turkiska eken (Q. cerris). Den har långsmala, mörkt gröna blad. Avenboken (Carpinus betulus) växer vild på en del platser i Götaland. I naturen finner man denna art ofta på sandiga eller steniga marker vilket vittnar om dess torktålighet. Avenbok är också ett gott val till klippta häckar i torr jord. Bland björkarna är det stor skillnad. Torrt läge tål vårtbjörken (Betula pendula) och sorter av den medan glasbjörken (B. pubescens) vill ha fuktigare läge för att trivas. Vårtbjörken är dessutom en storkonsument av vatten som kan göra växtförhållandena extra torra för växter i närheten. Oxeln (Sorbus intermedia) är ett mindre träd som kan utvecklas väl där vattentillgången i jorden är begränsad. Vill man ha ett ännu mindre träd som även passar där det är trångt kan man välja rundoxeln (S. x thuringiaca ’Fastigiata’). En vildväxande trädart som är torrfördragande och som är härdig över större delen av landet är gråalen (Alnus incana). Av den finns det en mycket trevlig sort, ’Laciniata’, flikbladig gråal, med fint flikade blad. Man bör dock beakta att gråalen ibland kan skjuta rotskott.

Ett träd som är mycket torktåligt är pelaraspen (Populus tremula ’Erecta’). Eftersom den är en sort av vår vanliga asp kunde man förvänta att den skulle skjuta mycket rotskott. Det förekommer men ganska sällan. Några utländska trädarter som har mycket stor tolerans för torr jord är korstörne (Gleditsia triacanthos), hybridgullregn (Laburnum x watereri ’Vossii’), vejksel (Prunus mahaleb), silverpäron (Pyrus salicifolia) och robinia (Robinia pseudoacacia).

Barrträd
Bland torktåliga barrträd kan vi räkna vår vilda tall (Pinus sylvestris). Samma tålighet finner vi hos svarttallen (P. nigra). De flesta ädelgranar är ganska fuktighetskrävande men ett intressant undantag är coloradogranen (Abies concolor).

Lövbuskar

Bland de mest torktåliga buskarna räknas en rad rosor. Några exempel är daggrosen (Rosa glauca) som med sina rödaktiga blad är en härlig partner till perenner i eldiga färger. Torktåliga är också pimpinellrosen (R. spinosissima), som finns i flera sorter. Även inom vresrosgruppen finns en underbar sort 'Fru Dagmar Hastrup' med sidenrosa, enkla blommor. En ros som är alltför lite känd är R. x rugotida 'Dart's Defender'. Den är meterhög och får massor med halvfyllda ceriserosa blommor och vackra nypon.

De flesta växter som tillhör ärtfamiljen räknar man som torktåliga. Hit hör en lång rad arter och sorter tillhöriga släktena Cytisus och Genista. Ska jag välja en av vardera som personliga favoriter blir det en vacker sort av svartginst (C. nigricans ’Cyni’) och den turkiska ginsten (G. lydia). En trevlig kornell som redan i mitten av mars börjar blomma i Skåne är körsbärskornellen (Cornus mas). Den blir en stor buske eller litet träd. En märklig egenskap är att den behåller en tämligen rik blomning även som klippt häck.

Till de mest torktåliga buskarna hör perukbusken (Cotinus coggygria). Den är vacker med sina gröna, friska blad. Även de rödbladiga sorterna, av vilka ’Royal Purple’ är den vanligaste, förtjänar en plats i trädgården. Till sist ett par videsorter som är mycket torktåliga och som även gläder med sin tidiga blomning. Det är två sorter av krypvide (Salix repens) som blir någon decimeter höga men betydligt bredare. De heter ’Green Carpet’ och ’Grey Carpet’ och har båda, trots namnen, svenskt ursprung.

Låga barrväxter
Bland de busklika prydnadsbarrväxterna finns mycket att hämta för den som har torr jord i sin trädgård. Bland de mest tåliga hör bergtallen (Pinus mugo) som finns i olika sorter. I övrigt finner man många exempel inom ensläktet (Juniperus). Ett par trevliga och låga sorter av vår vanliga svenska en är ’Hornibrookii’ och ’Tyrihans’.

Perenner
Bland perennerna finns så många vackra och torktåliga arter och sorter att jag måste begränsa mig till en handfull exempel. Som en av de verkliga överlevarna i torr jord räknar jag pipörten (Centranthus ruber). Över ett gråblått bladverk bär pipörten rosa blommor under lång tid. I dagens plantskolesortiment finns nästan bara sorten ’Coccineus’ i en märkligt röd nyans.

Den ursprungliga sorten är en härlig följeslagare till prydnadsgräset silverhavre (Helictotrichon sempervirens), nepeta (t ex Nepeta fassenii ’Walker’s Low’) och pärleternell (Anaphalis margaritacea). Av den vilda färgkullan (Cota tinctoria) finns några verkliga skönheter i ljusgult. Relativt vanlig är sorten ’Wargrave Variety’, medan man får kämpa för att skaffa den ännu skönare E.C. Buxton’. De har en mycket lång blomningstid.

Bland de populära nävorna är det blodnävan (Geranium sanguineum) med dess sorter som är mest torktålig. Den vitblommiga sorten ’Album’ eller den svagt rosa ’Apfelblüte’ är värda att söka.