Gröngödsling – så funkar det

Vad är gröngödsling?

Med gröngödslingsgröda menar man en växt som odlas och nedbrukas för att gödsla och förbättra jorden. I en ekologisk odling är gröngödslingsgrödan särskilt viktig, eftersom mineralgödsel, eller handelsgödsel som vi oftast säger, utesluts i odlingen. Gröngödslingen blir ett betydelsefullt tillskott i växtföljden.

God mullhalt viktig

När gröngödslingsväxten arbetas in i jorden kommer organiskt material att tillföras. Med tiden bildas det en god mullhalt. Mull binder växtnäringsämnen och vatten, och gör jorden luftig och lucker. En jord som redan har ett bra innehåll av mull behöver också underhållas, eftersom odling och skörd tar bort näring från jorden. En regelbunden gröngödsling i växtföljden inverkar mycket positivt på markens bördighet.

Honungsört är en av våra vanligaste gröngödslingsgrödor. Den doftar honung, och när den blommar liknar fälten lavendel och lockar precis som lavendeln till sig pollinerare. Foto: AnemoneProjectors/Wikimedia Commons

Förbättrad jordstruktur

Gröngödslingsväxterna har flera egenskaper som inverkar gynnsamt på jordens struktur. Vissa arter har rikt förgrenade eller djupa rotsystem som bryter genom täta skikt i jorden. Både vatten- och luftcirkulationen i marken underlättas liksom framkomligheten för efterföljande växters rötter.

Berikar jorden med kväve

Med en baljväxt som gröngödslingsgröda kan vi utnyttja dess förmåga att använda luftens kväve. Exempel på baljväxter är lupin, ärter, bönor, vial, lusern, vicker och olika klöverarter. De kan fixera luftens kväve och binda det i sin växtmassa tack vare ett samspel mellan en speciell sorts bakterie och baljväxternas rötter. När sedan dessa växter finfördelas i jorden och bryts ned får marken ett tillskott av kväve som hämtats från luften. Med ett djupt och vittförgrenat rotsystem kan en gröngödslingsväxt också hämta näringsämnen ur markskikt som för andra växter kan vara svåra att nå. Efter nedbrukning blir dessa ämnen tillgängliga för efterföljande gröda.

Låt inte jorden ligga bar

En markyta som ligger bar riskerar att förlora växtnäring genom urlakning. Mikroorganismernas omsättning i marken pågår vare sig ytan har ett växttäcke eller inte. Deras aktivitet fortgår ned till en jordtemperatur av ca +3 °C. Om det inte finns levande växtrötter, som kan ta upp näringen som frigörs, är risken stor att den sköljs ur med regnvattnet. Att odla en gröngödslingsgröda, som fångar upp den tillgängliga näringen, är ett utmärkt sätt att förhindra urlakning. Och så mycket vackrare med ett blått hav av honungsört, än en yta med bar jord!

Friska växter är bättre rustade

Alla åtgärder som syftar till att förbättra odlingsmiljön för växterna medverkar också indirekt till friskare växter. Ju bättre växten mår desto bättre klarar den av ett angrepp av skadegörare. Gröngödslingsväxterna tillför organiskt material till marken och stimulerar på så vis mikrolivet. Ett rikt mikroliv ökar konkurrensen mellan olika mikroorganismer, vilket visat sig positivt för att minska angrepp av bland annat potatisskorv och nematoder. Ogräs kan hållas nere med en väletablerad, snabbväxande gröngödslingsgröda. Det betyder minskad konkurrens om vatten och näring för kulturväxterna som kommer året efter. En rik och varierad trädgård lockar många djur och insekter, inte minst pollinerande. Mångfalden bidrar till en balans mellan skadegörare och nyttodjur. I det sammanhanget spelar gröngödslingsväxterna en viktig roll.

Gröngödsla på olika sätt

Man kan använda gröngödsling på flera sätt. Den kan vara huvudgröda som sås på våren och får stå hela säsongen fram till hösten. Om gröngödslingsgrödan sås efter ett växtslag som skördas tidigt kallas den fånggröda, eftersom den fångar upp rester av näring som finns kvar i jorden efter skörd. Man kan också så in en gröngödslingsväxt i en kultur (till exempel bondböna mellan potatisplantor) eller i gångarna mellan kulturväxterna (till exempel grävklöver mellan rader av vitkålsplantor). Gröngödslingsväxten kallas i de här fallen för bottengröda.

Bondböna, Vicia faba berikar jorden och kan samplanteras mellan potatisraderna. Foto: Lies Van Rompaey/Wikimedia Commons

Det kan vara fördelaktigt ur den synvinkeln att bottengrödan förvirrar och gör det svårt för skadegörarna att hitta rätt växt. Det har visat sig att mattlusern insådd mellan raderna av morötter minskat angrepp av morotsfluga. För att inte bottengrödan ska ta överhand bör den vara lågväxande, och ska inte sås in förrän kulturväxterna har kommit en bit i sin utveckling. Även grävklöver (tidigare kallad subklöver) och humlelusern är lämpliga arter att försöka med. Ytterligare sätt att använda gröngödsling är att lägga ut den avslagen som marktäckning runt växter, eller i mindre mängder som ett kväverikt tillskott i komposten.

Gröngödsling som huvudkultur

Det enklaste är kanske att så en gröngödslingsväxt som huvudkultur, dvs växten får stå hela säsongen. Det kan vara lämpligt på en yta som ska bli grönsaksland nästa år, eller på en markbit som man ännu inte bestämt sig för vad den ska användas till men inte vill låta ligga bar.

Blanda flera arter gröngödslingsväxter

Så helst en blandning av olika gröngödslingsväxter. Blandningar har den fördelen att de är odlingssäkrare än ett bestånd av enbart en art. Blanda gärna kvävefixerande arter med sådana som inte är kvävefixerande. En eller flera gräsarter bör också ingå. Glöm inte att våra vanliga sädesslag är gräs och kan vara lämpliga i en blandning. De flesta gröngödslingsväxter kan sås när jorden torkat upp på våren. Lite högre jordtemperatur kräver sötväppling och gul lupin.

Sötväppling, Melilotus altissimus, gröngödslingsgröda. Foto: Lairich Rig/Wikimedia Commons

 Vissa blandningar kan man slå av en eller flera gånger under odlingssäsongen medan andra bör stå ända till hösten, bl a beroende av arternas tolerans mot avslagning. Tål grödan att slås av några gånger motverkas eventuellt ogräs mer effektivt. Mycket tyder emellertid på att en hel del kväve går förlorat vid avslagningar. En gröngödsling, som däremot inte slås av förrän den ska nedbrukas, är förvedad och bryts ned långsammare. Det minskar risken för urlakning under vintern, vilket förstås är en fördel. Slå av gröngödslingsgrödan innan den hinner sätta frö om inte självsådd är önskvärt.

Gräv ned gröngödslingen sent

Nedbrukning av ettåriga arter bör ske på hösten så sent som möjligt innan det blir tjäle i jorden. Då har mikroorganismernas omsättning avtagit och därmed blir växtnäringsförslusterna mindre. Två- och fleråriga arter kan brukas ned på våren. Arbeta in grönmassan ytligt med fräs, grep eller spade.

Arter för olika ändamål

Till fånggröda passar snabbväxande arter som honungsört, havre, (höst)råg, höstvete, fodervicker, luddvicker och perserklöver. Även blodklöver och alexandrinklöver är relativt snabbväxande.

Djupa och kraftiga rotsystem har sötväppling, blålusern, lupin och åkerböna.
Dålig återväxt efter avslagning har honungsört, blodklöver, åkerböna.
Flera avslagningar tål gräs, röd- och vitklöver, perserklöver, grävklöver, lusern, havre, fodervicker.
Låga temperaturer tål exempelvis blodklöver, grävklöver, blå och vit lupin, humlelusern, luddvicker och sötväppling.

Förslag på blandningar (utsäde per 10 m2)

• westerwoldiskt rajgräs 10 g + perserklöver 12 g
• blodklöver 10 g + honungsört 7 g
• 1-årig gul lupin 70 g + fodervicker 50 g + åkerböna 30 g + havre 50 g + sommarblommor i blandning. Passar bra för att luckra en hård jord.
• Småförpackningar med frö till enskilda arter och färdiga blandningar finns i trädgårdsfackhandeln.

Texten är från Faktablad nr.7 och går att ladda ner som PDF.

Källor: Fakta Trädgård-Fritid nr 2 och 48, SLU Inst. för entomologi. Försöksresultat för fritidsodlare nr
1. Försöks- och Utvecklingsenheten för Fritidsodling, SLU. Ekologisk trädgårdsodling – från teori till praktik.
Jordbruksverket.