Om Svensk Trädgårds zonkarta

Zonkartans ursprung

Redan år 1910 publicerade Sveriges Pomologiska Förening, SPF, den första zonkartan. Den ursprungliga zonkartan omfattade då endast fyra zoner och utgick enbart ifrån meteorologiska förhållanden. Sedan omarbetades zonkartan utifrån växtgeografiska förhållanden, som också byggde på experimentella studier.  Zonkartan utvidgades till sex zoner. 

Trädgårdsrådgivningen utvecklades till att även ge råd om prydnadsväxter, och då kom även vedartade prydnadsväxtsortimentet att inkluderades i zonkartan. Zonkartan utvidgades till åtta zoner, och en växtatlas gavs ut på 60-talet. Vilket också var årtiondet när SPF omvandlades till Riksförbundet Svensk Trädgård.

Det finns mer att läsa om zonkartans spännande historik här.

Hitta din odlingszon i den digitala zonkartan!

Att läsa zonkartan

Det är viktigt att förstå att zonkartan är en grov indelning av landet i zoner med olika förutsättning för odling. Från zon 1, den del av landet med de gynnsammaste odlingsförutsättningarna, till zon 8, där
mycket lite egentlig odling försiggår. Att utgå från isotermerna är en förenklad syn på vad det egentliga odlingsklimatet är på en plats. Även vegetationsperiodens längd (antal dagar med lägst plus tre grader som medeltemperatur) ska vägas in. I södra Skåne är vegetationsperioden nästan dubbelt så lång som i
nordligaste Norrland. En annan viktig faktor är frostfrekvensen under vår, respektive höst. Växters rotsystem är inte lika köldtåligt som de ovanjordiska delarna. Därför betyder ett isolerande snötäcke mycket för känsligare växters överlevnad.

I de länsvisa, mer detaljerade zonkartorna, ser man tydligt hur olika företeelser i landskapet, som sjöar, dalgångar och berg påverkar odlingsförutsättningarna. Men även de detaljerade zonkartorna är förhållandevis grova. Odlingsplatser i tätbebyggda områden har som regel gynnsammare odlingsklimat än de på landsbygden inom samma zon. På landsbygden är det främst de stora vegetationsytorna, som kyler ner och sänker temperaturen och lätt orsakar tidig frost under vår och höst. I tätorten ackumuleras värme i markbeläggningar och byggnader, dels höjer de värmesumman, och dels fungerar de som värmemagasin under natten. Ett bra mikroklimat påverkar också tidigt flygande pollinatörer.

Ett kriterium som inte beaktas i zonkartan är luftfuktigheten. Den har stor betydelse för städsegröna växters utveckling och överlevnad. I områden med högre luftfuktighet, som exempelvis utmed kuster
och vid de större sjöarna, överlever t ex murgröna som klätterväxt högt upp på väggar, klippor och trädstammar. I motsvarande zoner i inre Svealand, överlever den endast som marktäckare, på grund av torrare luft.

Platsens odlingsklimat

Mikroklimatet för den enskilda växten påverkas av en mängd faktorer, t ex solinstrålning, väderstreck, vind, marklutning, jordtyp och markfuktighet. Även föremål i den nära omgivningen, som större stenblock, bergpartier, husfasader, hårdgjorda markytor, vattenmagasin (dammar, pooler) och större gräsytor har påverkan. I normala bomiljöer gynnas oftast odlingsförutsättningarna av mikroklimatet. Det gäller att dra fördel av bra odlingsförhållandena och förbättra de dåliga. Skillnaden kan vara så stor som en zon. Men vad som är positivt för en art kan vara negativt för en annan. De enskilda arterna och sorterna har olika egenskaper och anpassningar.

Nordiska zonkartor

Den norska zonkartan har samma zonindelning som den svenska, men saknar zon 1, eftersom somrarna där är svalare. Det norska klimatet är maritimt och starkt påverkat av Golfströmmen. Klimatet på den norska sydvästkusten är unikt i Norden. Odlingsförhållandena i Norge är påverkade av landets topografi och 100 meters höjdskillnad, motsvarar fem till sex dagars kortare vegetationsperiod.

Den finländska zonkartan är baserad på klimatologiska faktorer och indelad i åtta zoner. Finland har ett mer kontinentalt och stabilare klimat än Sverige, med längre, kallare vintrar och torra somrar. De sydvästra och södra kustområdena samt Åland har de gynnsammaste odlingsförhållandena. De är zon 1 på den finländska kartan, vilket ungefär motsvarar zon 3 på den svenska.

Den europeiska zonkartan

För europeiska plantskolor finns det ett klart intresse att placera in alla potentiella kundländer i den zonkarta de själva använder. Den klimatzonkarta som europeiska plantskolor använder bygger på den nordamerikanska, men har modifierats för europeiska förhållanden. Indelningen baserar sig på ett medelvärde av minimumtemperaturen och omfattar zonerna 1−11. Zoneringen är omvänd i förhållande till vår zonkarta, dvs. zon 1 är områden med det hårdaste klimatet och zon 11 områden med det mildaste. I den europeiska zonkartan finns klimatzonerna 3 till 8 representerade i Sverige.

Det är lätt att förstå att man i Nordamerika, som är en stor kontinent, har valt att begränsa sig till en faktor, minimumtemperaturen, vid framtagning av zonkartan. Indelningen blir då av naturliga skäl mycket grov. Och de härdighetsangivelser som anges har mycket dålig precision vid överföring till svensk odling och våra klimatförhållanden.

Zonkartan intakt men härdighetsangivelser ändras

Den svenska zonkartan fungerar fortfarande bra. Skillnaderna mellan de olika zonerna består, även om klimatet har blivit mildare. Det måste ske helt andra, mer genomgripande förändringar i vår geografiska närhet, för att ändra de inbördes skillnaderna mellan de olika zonerna. Däremot är det motiverat att se över och revidera många växters härdighetsangivelser. Nordgränsen för många arter och sorter har flyttats norrut. Ökad odling av nya arter och sorter kommer över tid att ge bättre erfarenheter av deras härdighet.

För att revidera en växts härdighetsangivelse krävs, att den har odlats i ett hårdare klimat än den tidigare angivelsen visar, vidare att tillräckligt många plantor testats och att de har utsatts för olika utslagsgivande
klimatiska situationer. För många vedartade växter har härdighetsangivelserna kunnat förfinas och preciseras genom det svenska E-plantsystemet. Bättre klimatanpassade frökällor och kloner har ersatt ospecificerat material på marknaden. Med känd härkomst och kunskap om växtens klimatanpassningar och
faktorer som reglerar olika processer i växten är det lättare att förstå vad som påverkar härdigheten hos växterna. Läs mer i faktablad nr 42, Härdighet och klimatanpassning för vedartade växter.

Klimatförändringens inverkan på växter

Med ett mildare klimat kan vi odla fler arter och sorter längre norrut och i högre odlingszoner. En negativ effekt av klimatförändringarna är dock ökade fluktuationer av temperaturen under vårvintern. Tidiga
värmeperioder lockar normalt sett klimatanpassade växter att starta i förtid på våren. Om detta följs av en eller flera perioder av frystemperaturer kan det allvarligt skada och även döda växterna.

Ökad värme upplevs generellt som positivt för odling. Men ett varmare klimat innebär samtidigt att växterna kräver mer vatten, vilket i bristsituationer kan leda till att de stressas och drabbas av sjukdomar, t ex mjöldagg, torkar eller till och med dör. Särskilt torkutsatta är träd i hårdgjord stadsmiljö. Klimatförändringarna medför också mer och starkare vindpåverkan, vilket ytterligare ökar torkstressen.
Det tar tid att lära sig hur man bäst skall agera för att lyckas med gamla och nya växter i ett klimat under förändring.

2007 höll RST ett seminarium med inbjudna experter på ämnet, om det behövdes en ny reviderad zonkarta inom snar framtid. Du kan läsa mer om det seminariet här. 

Ladda ner vårt faktablad nr.41 Sveriges zonkarta som PDF och läs i sin helhet.