Bland änglar, gravar och ekorrar
De kallas The Magnificent Seven, De fantastiska sju, och kom till på 1800-talet när London växte till en storstad och man inte längre hade plats att begrava sina döda.
I början – mitten på 1800-talet växte London till en stor stad och när människor dog begravdes de på små begravningsplatser, längs stranden eller kastades helt enkelt i Themsen.
Så småningom blev det naturligtvis ohållbart. Koleraepidemier härjade och lik flöt i land vid ebb och översvämningar.
För att göra livet (och döden) mer uthärdlig anlades sju magnifika kyrkogårdar i Londons ytterkanter.
Highgate är nog den mest kända idag, men först av alla att anläggas var Kensal Green längs Harrow Road, norr om Notting Hill.
I dag var jag där.
En stilla oktoberdag är det så stilla och vackert att gå här. London anas vid horisonten, lyftkranar står som urtidsdjur mot himlen långt borta men här hoppar grå ekorrar och svingar hackspettar sig mellan träd och katakomber. En och annan katt smyger runt de vingliga gravstenarna och mammor med barnvagn tar lunchpromenaden här.
Som på alla av de här sju kyrkogårdarna är Kensal Green inte bara en viloplats för döda längre utan också platser med liv och natur, vida gröna vyer och stora mäktiga träd.
Highgate Cemetary har fått sin berömmelse av att Karl Marx är begravd där men som svensk är det lite speciellt att veta att Ingrid Bergman kremerades på Kensal Green. Liksom Freddie Mercury 1999, Christine Keeler 2017 och den utomordentlige skådespelaren Alan Rickman 2016.
Totalt finns det 250 000 människor begravda i 65 000 gravar på Kensal Green.
Av de fantastiska sju har jag nu besökt fyra: Highgate förstås där vi gjorde reportage med Gröna rum, Brompton som ligger bra till om man besöker Chelsea flower show, Abney Park i Stoke Newington där stora delar av Frälsningsarméns ledning ligger begravda och idag alltså Kensal Green Cemetery som var först ut 1832.
Återstår då för mig West Norwood Cemetery, Nunhead Cemetery och Tower Hamlets Cemetery.
Det får bli många resor till London…
