Ett klipp i rättan tid

I vår trädgård står en stor tujahäck som tomtgräns mot norr. Ingen granne kan se in till oss och vi inte in till dem.

Tujan står på vår tomt och är vårt, mitt, ansvar

Den är nog planterad 60- eller 70tal. När vi kom till Arlöv 1986 var den redan hög och tät.

I tio år gjorde vi ingenting alls med den. Sedan upptäckte jag att den såg förskräcklig ut. Bo Lindahl som då jobbade med beskärningsundervisning på Hvilans trädgårdsutbildning kom hit och tog ett tag.

Sedan gick tiden igen. Den gör ju det…

Men från och med 2008 är det ordning och reda. Då kom arboristen Alexandra Blomquist som en räddande ängel. Varsamt har hon gett tillbaka tujahäcken den ståtlighet som den bör ha. Sakta men säkert klippt den på höjden.

Den är fortfarande säkert fyra meter hög och två meter bred men en gammal tuja kan man inte behandla hur som helst. För hård beskärning dör de sakta men säkert av. Tuja kan inte slå på gamla stammar utan växer utåt och uppåt med nya skott och tillväxt varje år.

I år var det kärvt. Våren var för kall. I april var det fortfarande för kallt att beskära häcken. Sedan blev det för torrt och varmt. Nu blev det en väldigt rufsig häck igen.

Men idag fick det bli klippt. Lite klippning på sidorna och uppåt men topparna får vara till i vår.

Det syns i det nyklippta hur torrt den haft det. Mycket torra skott inne i det gröna.

I vår ska den få näring och ny jord. Den behöver energi.

Men jag är så nöjd för tujahäck är den absolut bästa gröna väggen man kan ha. Tycker jag!

Tujaklipp någon? Kanske blir torrt före jul…