På grand tours

I dag gjorde vi Verona på vår grand tours.

( ja eftersom det är grandtours.se som arrangerar den här resan åt ICA-kuriren så är det ju svårt att inte göra den kopplingen…)

Vi åker liksom det fina folket på 1500talet och framåt ut i Europa för att bli mer bildade. Hittills har vi lärt oss en hel del faktiskt. Till exempel att det kan vara kallt i Italien fortfarande i maj.

Nåja.

Verona känns lite som Venedigs lillasyster. Staden ligger vackert mitt i en av floden Adiges meanderböjar och här finns så mycket vackert kvar från medeltiden och renässansen. Fortet och portarna, torget med sin amfiteater och marknadsplatsen.

Ja och så Julias balkong då förstås som alla måste kolla på…Fast den klarade vi raskt av.

För, precis i utkanten av stadens centrum ligger det som vi helst av allt ville se.

Den vackraste av dem alla – Giardino Giusti. Att komma innanför porten till den trädgården var som att stiga in i en annan värld. Axlarna sjönk flera meter av grönskan, stillheten, fågelsången och de vackra häckarna. Cypressallén som bara gick uppåt och uppåt till en svindlande utsiktsplats över staden. En trädgårdsmästare klippte buxbomshäckarna, annars var det väldigt lite människor där. Bara vi och koltrastarna.

Trädgården anlades på 1500-talet av familjen Giusti. Att anlägga en trädgård under renässansen var ett utmärkt sätt att visa att man hade makt, pengar och intellekt. Och lite humor.

I Giusti-trädgården är det en stenfigur högt uppe i trädgården som grinar illa åt besökarna. Vill det sig riktigt illa så sprutar han eld ur både mun och näsborrar.

Efter renässansen växlade modet. Då var det engelska landskapsparker som gällde så då förföll den här praktfulla anläggningen. Men under 1900-talet väcktes den till liv igen och idag är det en underbar plats att njuta av. Bara sitta under cypresserna och tänka på alla dessa människor som skapat trädgårdar för sin egen skull – och vår!

I morgon blir det nya gröna upptäckter runt Gardasjön. Av mer modernt snitt….