Kärleken(?) till rosor

Alltså jag vet inte vad det är med mig och rosor. Jag säger alltid att jag inte har så många för att jag inte är så förtjust i dem.

Men herregud nu när ’Nevada’ fullständigt överfaller mig när jag kommer hem då kan jag inte värja mig.

Det är nog 60-talet som spökar. ”Finrosornas” tid. Alla trädgårdar med respekt skulle ha en rosrabatt. Gärna med ’Super Star’ eller ’Queen Elizabeth’. Det var fint. Ett tag. Sen kom rosten, svartfläckssjukan och rosenstriten och då var det inte fint längre.

Men så går åren och begäret tar över. Jag skaffade honungsrosen ’Lykkefund’ och ’Valdemar’. Knallröda ’Flammentanz’ och ’Rhapsody in Blue’ som blev en favorit. Och så vidare så nu har jag ganska många rosor som just slagit ut eller är på väg.

Och jag älskar dem alla.

Finska’Sointu’, ’Rose de Rescht’, ’Rhapsody in Blue’, daggros och vresros, kanadensisk ros och småländsk, gula och rosa, höga och låga. Ni är alla välkomna just nu!

Och förresten ett tips om ni har ont om plats och vill ha fler. Låt dem gå i höjden även om de inte är klätterrosor , det är snyggt när det blommar rosor högt.

Och så glöm inte, rosor vill ha: mycket vatten, gödsel och KÄRLEK.