Bekämpa svåra invasiva främmande växter

I din egen odling kan du bekämpa de invasiva arterna på flera sätt. Det säkraste och enklaste sättet är att täcka beståndet med en presenning eller kraftig plast. Lägg täckningen ytterligare några meter utanför yttersta plantan. Förankra ordentligt med tyngder. Kraftigväxande arter kan annars lyfta täckmaterialet. Efter två års täckning kan man som regel täcka av och på den bara jorden plantera eller så något. Vi har själva lyckats bli av med mer än 100 kvadratmeter kirskål på detta sätt. Vi valde dock att låta täckningen ligga tre år för att det vittförgrenade rotsystemet skulle vara helt tömt på näring.

På en ekogård i våra trakter har man inlett bekämpning av en av de stora slidearterna. De är de besvärligaste av alla invasiva främmande arter att bekämpa. Nu rör det sig bara om ett bestånd på ca tio kvadratmeter. Täckning är den enda metod utöver grävning som kan användas med tanke på att det är en ekogård.

Den kraftiga täckväven, förankrad med många sandsäckar, måste ligga i många år innan marken kan återanvändas. Hur många år är svårt att säga. Kunde man inte ha grävt bort detta med grävmaskin? Eftersom det är precis intill en byggnad, misstänker jag att man velat vara extra försiktig samt att det räcker med minsta lilla kvarlämnad rotdel för att nya plantor ska bildas.

Enligt den engelske forskaren Dan Jones så är egentligen den enda effektiva metoden att använda kemisk bekämpning med glyfosat-preparat och även med sådana tar det många år.

Jätteloka kan bekämpas med bortgrävning och täckning. Även glyfosat har bra effekt men sådana preparat får bara användas yrkesmässigt om man har certifikat. Det är viktigt att undvika all kontakt med växtdelar av jätteloka. Växtsaften kan orsaka svåra allergiska reaktioner. Detta har jag själv indirekt fått erfara, när jag på 60-talet gjorde praktik på Weibullsholm i Landskrona. En arbetskollega och jag fick i uppgift, under en varm sommardag, att röja ett större område utmed entrévägen till området. Kollegan fick allvarliga allergiska reaktioner och fick ligga två veckor på sjukhus.

Även om en besvärlig ogräsart inte är uppsatt på EU-listan eller den svenska listan är det viktigt att bekämpa dem. Några sådana arter som är upptagna på ”vår hemma hos oss-lista” är parksallat, Lactuca macrophylla subsp. uralensis, kirskål, Aegopodium podagraria, uppländsk vallört, Symphytum x uplandicum och kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla.

Regelbunden nedskärning för vissa arter

Blomsterlupin, som oftast växer i stora bestånd måste hanteras på annat sätt än bortgrävning. Ofta återkommande nedskärning under säsongen och borttagande av avfallet ger bäst effekt. Det gäller att tömma rotsystemet på näring. När nya blad kommit fram ska de snarast skäras bort. På så sätt hinner lupinen inte bygga upp ny energi. Det gäller att ha tålamod.

Jättebalsamin är ettårig och är den mest lättbekämpade av dessa arter. Växer den bland andra växter i snår gäller regelbunden nedskärning. På så sätt hinner den inte blomma och bilda frön. Har man gjort
detta i två år torde även fröbanken vara uttömd.

Uppgrävning snabbaste metoderna

Att gräva bort är en annan bra metod. Det är troligen bästa metoden för att bli av med vresros även om kvarlämnade rotbitar och frön kan bilda nya plantor. Om ytan täcks av ett tjockare lager av ny jord minskar risken för återetablering. Ytan måste bevakas några år. Avfallet kan eldas upp eller lämnas till destruktion på återvinningsstation.

Vresros är ännu inte upptaget på den svenska förbudslistan, även om det varit på tal de senaste åren. Det är en art med både färgformer och många sorter, som genetiskt kan kopplas till arten. Tidigare avsåg myndigheterna att förbjuda arten och alla sorter som har med vresros att göra. Men tack vare den grupp inom FOR som samarbetar med Naturvårdsverket i dessa frågor, har man lyckats nyansera förbudet att endast omfatta vildarten vresros inklusive dess färgformer. I naturen kommer man inte kunna skilja dem från arten utom när de blommar. Eftersom flera av namnsorterna också står nära arten i karaktär och sätter nypon och därmed kan spridas med frö kommer möjligen även några av dessa att förbjudas. Jag tänker främst på ’Fru Dagmar Hastrup’, en utsökt sort, utseendemässigt mycket snarlik arten. Den har stora, varmt rosa blommor, återblommande hela säsongen.

Värdefulla växter bland ogräs – går de att spara?

Hur gör man om det också växer värdefulla växter tillsammans med den invasiva arten? Jag har själv grävt upp pionbestånd ur sådana ogräshärdar i en uppländsk slottsmiljö. Efter noggrann rensning av rotsystemet och uppdelning i mindre delar, som en ordinär förökning, har jag planterat dem i stora krukor med ny jord. Efter ett år i kruka med noggrann koll har dessa rena plantor kunnat planteras ut. Det gäller att gå grundligt till väga. Är det mindre värdefulla växter offrar jag dem för den goda sakens skull.

I skrivande stund pågår en sådan kampanj på flera ställen i vår trädgård av den här mycket invasiva arten berggulplister, som jag tidigare nämnt. För att det ska se trevligare ut under bekämpningen är täckduken täckt med komposterad bark.

Ta kontroll över ditt trädgårdsavfall

• Kompostera växtdelar och trädgårdsavfall på din tomt eller skicka det till kommunal återvinnings eller avfallsanläggning.
  
  
• Om en art du odlar lätt sprids med frö ska du alltid skära av blomställningarna i slutet av blomningen så att det inte bildas grobart frö. Skicka blomställningarna till brännbart avfall.
  
  
• Är det en riktigt besvärlig växt i sammanhanget, gräver du upp och destruerar den.
  
  
• Växter som sprids med rotskott, ska aldrig komposteras, endera skickas de i det brännbara avfallet eller läggs i en svart plastsäck, som du sluter till och lägger soligt. Det blir mycket varmt i säcken och växten ”kokar” och dör. Efter en hel säsong i sådan förvaring kan det komposteras. Men kolla för säkerhets skull när du lägger ut det på komposten att inga levande rotdelar finns kvar.
  
  
• Låt oss hjälpas åt att hindra spridning av invasiva främmande växter till naturen!
  
  
• Sprid information om nya lättspridda, ogräsartade växter till myndigheterna och fritidsodlare!
  
  
• Ta ansvar!

Urval från artikeln Hot mot natur- och kulturmiljöer Hemträdgården nr.2/2021