Trädgårdsspanarna 2019 - bokashi utan och med tillförda mikrober

Om årets trädgårdsspaning

Mjölksyrebakterier finns naturligt i organiskt köksavfall. Fungerar det att kompostera sitt köksavfall även om man avstår från att tillsätta mikrober? Blir det någon skillnad? Det ville vi ta reda på.

Ett argument för att använda denna komposteringsmetod är att näringen i komposten snabbt kommer växterna tillgodo och att den även ska räcka hela säsongen i krukodling. Kan kökskompost försörja krukodlade plantor med näring under hela odlingen och vad blir skillnaden om man tillsätter mikrober eller inte? Det ville vi också ta reda på. 

Tvådelad spaning

Spaningen delades in i två delar, dels en där innehållet i själva kökskomposten studerades (18 spaningar utfördes) och dels en där plantors utveckling odlade med och utan kökskompost under säsongen jämfördes (29 spaningar utfördes i sin helhet). De flesta av spanarna hade inte testat denna komposterings och odlingsmetod tidigare.

Instruktionerna för kökskompostering, som spanarna följde, var den som man får när man köper mikrober/strö från bokashi.se, men i den ena hinken skulle inga mikrober tillsättas. De flesta använde vanliga 10 l hinkar utan tappkran, men även mindre och större hinkar fanns med i spaningen. Viktigt var att de hade ett tättslutande lock för syrefattiga förhållanden. Kompostmaterialet packades och papper som sög upp vätska tillsattes. Främst är det vegetabilier som komposterats, men hälften av spanarna har även tillfört en mindre andel animaliskt avfall.

En kall sommar ledde till att tomaterna utvecklades långsamt för denna spanare. Snabbast fruktsättning fick plantan som odlades i enbart jord, för övrigt blev plantorna likvärdiga. Denna spanare kommer att fortsätta med kökskompostering med mikrober. Foto: Ethel Ågren

Kökskompostens utveckling

Innehållet i hinkarna inspekterades tre gånger under säsongen: efter två veckor, i mitten av sommaren och när spaningen avslutades i september. Man jämförde lukt, konsistens, volym, förekomst av vitt respektive grönt mögel samt hur kompostmaterialet såg ut när spaningen avslutades.

Generellt kan man säga att innehållet verkar ha varit mer lika än olika vid alla tre inspektionerna, även om skillnader noterats. Det som skiljer mest är lukt och förekomsten av vitt mögel mellan de två hinkarna. Lukten från kökskompost med mikrober beskrivs oftare som mer syrlig och lite friskare, medan den utan beskrivs som surare och mer illaluktande. En spanare tyckte att den luktade fruktansvärt illa. Men lukten mellan hinkarna blev mer lika under spaningens gång.

Förekomsten av vitt mögel har varierat mellan hinkarna, några har fått mer i den utan tillförda mikrober och ungefär lika många har fått mer i den med till förda mikrober. Vitt mögel räknas som ett gott tecken och både utan och med tillförda mikrober kan det tydligen bli det i kökskomposten.

Förekomsten av grönt mögel räknas som mindre bra, men har varit låg i båda hinkarna, men har funnits med i båda alternativ. Konsistensen på innehållet i hinkarna har i stort sett upplevts som likvärdig, även om några upplevt det blötare utan mikrober men återigen har andra upplevt detsamma med mikrober. Angående volymen så är även den likvärdig i de båda hinkarna i slutet av spaningen, men det finns en tendens att innehållet utan mikrober har sjunkit ihop mer även om några noterat det motsatta. Ingen av komposthinkarna har börjat lukta jord och i båda alternativen är innehållet fullt identifierbart. Konserveringen av kompostmaterialet har lyckats bra både utan och med tillsatta mikrober.

Denna spanare lyckades lika bra med plantorna utan som med tillförda mikrober i jorden, men är ändå tveksam till att fortsätta att använda kökskompost i krukorna. Foto: Anna-Karin Wiklund

Odla med kompost i krukorna

Spanarna åtog sig att odla minst tre likvärdiga växter av samma sort i tre likvärdiga krukor under samma odlingsförhållanden under en säsong. Den ena växten odlades i vanlig jord, den andra med tillsatt kökskompost utan mikrober och den tredje med kompost med tillsatta mikrober. Krukorna med kompost grundades med några centimeter jord, sedan tillsattes en tredjedel kompost och slutligen två tredjedelar jord. Jorden skulle vara likadan som i den första krukan och kunde vara grundgödslad, men under odlingen skulle ingen extra gödsel tillsättas.

I huvudsak, med några undantag, är det tomatplantor som odlats och då företrädelsevis utomhus, men även i växthus, och spanarna har odlat vald kultur tidigare. Vanligaste krukstorlek var 10–20 l och de flesta växter har odlats 10–20 veckor i krukorna innan spaningen avslutades. Men både kortare och längre odlingstider har förekommit i tre spaningar.

Tre gånger under säsongen gjordes utvärderingar av växterna angående tillväxt, bladfärg, blomning/fruktsättning, angrepp av skadegörare, jordvolym och jordens lukt och i möjligaste mån även innehåll. Men några har inte velat störa rötterna under pågående odling och inte grävt i krukorna förrän spaningen avslutades.

Tillväxten jämförs

Genom att bedöma plantornas tillväxt och bladfärg kan man få en uppfattning om näringstillgången i jorden. Drygt hälften av spanarna upplevde plantornas tillväxt mer olika än lika redan vid första utvärderingstillfället. Och vid andra och tredje tillfället var det två tredjedelar av spanarna som tyckte att plantorna växte olika.

I början var olikheterna mellan plantorna mindre och alla tre odlingsalternativ kunde få bästa omdömet. Några noterade att de plantor som fått kompost är lägre, ja nästan som om de blivit tillväxthämmade i jämförelse med den som vuxit i jord.

I slutet av spaningen var det fler med olika utveckling på plantorna som gjorde bedömningen att den som odlats med mikrober hade utvecklats bäst, men även de andra alternativen kunde vara finast, men minst röster fick plantor som endast odlats i jord.

I denna spaning blev de båda tomatplantorna med kökskompost likvärdiga, men den med mikrober (t h) behöll den gröna bladfärgen längst och den i jord (t v) gulnade först och blev betydligt högre än de övriga. Jordplantan var först att ge tomater, men totalskörden blev ungefär lika stor för alla tre växthusplantor av sorten ’Totem’. Jordvolymen sjönk betydligt i kompostkrukorna och kompostrester fanns kvar i båda krukorna när spaningen avslutades. Plantan som vuxit i jord hade en mer sammanhållen rotklump. Denna spanare kommer att fortsätta med kökskompostering både utan och med tillförda mikrober. Foto: Lise-lotte Björkman

Bladfärg bedömdes

För bladfärg var likheterna större mellan plantorna. I början av spaningen bedömde två tredjedelar av spanarna färgen som likvärdig och i slutet av spaningen var det ungefär hälften av spanarna som hade samma bladfärg på alla tre plantor.
Därmed inte sagt att alla plantor var gröna och fina, många rapporterade om gulnande blad på alla plantor. En av spanarna hade ytterligare en kontrollplanta planterad i marken och denna behöll sin gröna bladfärg i motsats till de tre som växte i krukorna, som gulnade betydligt mer.

Bland de som fick olika bladfärg är det den med mikrober som upplevs ha bäst bladfärg, men det är även många som anser den utan tillförda mikrober var bäst och det finns även några få som fått bäst resultat på plantan som växte i krukan med enbart jord. Resultatet är varierande för bladfärg, men med fördel för de som växte med mikrober.

Blom- och fruktsättning

Flertalet spanare odlade tomat. Knappt hälften fick samma resultat på alla plantor med avseende på blom- och fruktsättning, medan drygt hälften fick lite olika resultat på de tre plantorna. Skörden var ändå ganska jämn mellan plantorna. Plantan i jord verkar ha producerat mer i början och här mognade även tomaterna först, medan de två andra mognade senare, men gav fler tomater. Någon av spanarna hann aldrig få mogna tomater ute på någon av plantorna denna sommar. Bland de som fick skillnader mellan de kompostodlade plantorna är det den med tillförda mikrober som generellt bedöms ha bäst blom- och fruktsättning, även om avvikelser finns. För angrepp av skadegörare finns inget att jämföra med, då väldigt få spanare fick några angrepp överhuvudtaget.

Kökskomposten konserverades både utan och med tillsatta mikrober för så gott som alla spanare. Foto: Anna-Lena Englund

Krukjordens volym och innehåll

I slutet på spaningen var jordvolymen lika, om än ihopsjunken, i alla krukor hos majoriteten av spanarna. När det varierade var det i de båda krukorna med kökskompost det sjunkit mest. Majoriteten av spanarna hade inga eller väldigt lite kompostrester kvar i dessa båda krukor och det luktade jord och inte kompost. Men det fanns ett fåtal som hade tydliga kompostrester kvar i båda krukorna när de tömdes.

Två spanare studerade växternas rotsystem när spaningen avslutades. Den ena kunde konstatera att rotsystemet i enbart jord var mest utvecklat medan de i kompost var betydligt mindre. Denna spanare hade fått mest skörd från plantan i bara jord. Den andra spanaren såg det motsatta, plantorna med kompost hade bättre rotsystem än den i jord och bäst hade den utan tillförda mikrober. Ja, utfallen är olika.

Är våra frågor besvarade?

Utifrån spaningen vågar man ändå påstå att det går bra att fermentera eller konservera sitt köksavfall under syrefattiga förhållanden, även om man inte tillför några mikrober. Skillnaden är marginellt enligt våra spanares samlade resultat (även om en hade avvikande utfall och fick komposten att ruttna i stället för att konserveras när inga mikrober tillfördes).

Under odlingsmomentet blev utfallet förhållandevis likvärdigt mellan de tre växterna i de olika jordblandningarna enligt många av spanarna.
– Jag blev så förvånad att det inte blev större skillnader, är en kommentar.

Men när det blev olika var det växterna som växte i kökskompost med mikrober som ändå ansågs bäst av flest. Den krukan kunde längst förse växten med näring så att den kunde behålla tillväxt och bättre bladfärg, följt av den utan tillförda mikrober. Nedbrytningen av komposten i krukorna verkar ha gått lika snabbt, oberoende om man tillfört mikrober eller inte.

Kökskompost ger tillskott av näring och plantorna klarade att växa i det, även om några spanare märkte att plantornas tillväxt hämmades av komposten. Men plantorna i kompost behöll sin gröna färg längst, även om också de gulnade. Dock kan det vara en nackdel med mycket näring om säsongen blir kort, eftersom god näringstillgång ger senare fruktsättning och skörd.

Kökskompostera i fortsättningen?

På frågan om man kommer att fortsätta använda kökskompost till sina krukodlingar med tillförda mikrober svarar en majoritet ja. Men många är även positiva till att fortsätta utan tillförda mikrober. De som inte kommer att fortsätta är mer tveksamma till utan tillsättning av mikrober och de som inte vet, ställer sig lika tveksamma till båda tillvägagångssätten.

Kommentarer

En spaning från odlarens vardag är aldrig helt rättvisande. Man gör och bedömer resultatet på lite olika sätt även om man fått instruktioner, men också de är förenklade för att kunna genomföras på bästa sätt under en säsong. Till exempel blir innehållet i kökskomposten olika beroende på hushåll och tidpunkt. En spanare skulle gärna göra om försöket för ett mer tillförlitligt resultat. Men nyfikenheten och vetgirigheten är väckt vilket är ett resultat i sig!
– Roligt och lärorikt, kommenterar en annan spanare.

Att plantorna klarade att etablera sig och utvecklas i fermenterat kompostmaterial från köket är kanske det viktigaste resultatet av spaningen. För hur vi än väljer att kompostera vårt köksavfall är det bra att kretsloppet mellan kökets organiska avfall och odlingen samverkar. Så fortsätt att kompostera och använda ert köksavfall på det sätt som passar er, men gör en anmälan till kommunen oberoende om ni tillför mikrober eller inte.

Ett stort tack till alla spanare!