Ny zonkarta?
Zonkartan har över 100 år på nacken. Har vårt klimat ändrats så mycket att zonkartan behöver revideras? Den frågan och flera andra diskuteras under ett viktigt seminarium 2007, med flera experter i panel.
Bakgrunden till seminariet
Zonkartan upprättades ursprungligen av Riksförbundet Svensk Trädgårds föregångare, Sveriges Pomologiska Förening, för att hjälpa äppelodlare med härdighetsanvisningar. Kartan publicerades första gången 1910. Zonkartan kompletterades 1961 med en Växtatlas som beskrev härdigheten för en mängd vedartade växter. Den senaste uppdateringen av atlasen gjordes 1993 och förutom zonkartan med sina åtta zoner innehåller den härdighetsbeskrivningar för vedartade prydnadsväxter och fruktträd.
Härdigheten hos en växt påverkas av en mängd faktorer och det går inte att enbart lita
till zon, däremot ger Svensk Trädgårds zonkarta en bra vägledning till växtval. Med det ändrade klimatet frågar sig många nu ändå om kartans zonindelning fortfarande gäller. Borde gränserna ändras? Inom Svensk Trädgård har diskussioner om en eventuell revidering av kartan stötts och blötts i omgångar. Det är en stor fråga att besluta om
och inget som görs i en handvändning.
För att ta reda på behovet av en förändring och hur man i så fall ska gå till väga bjöd Svensk Trädgård in till ett internt seminarium i november förra året. Fem experter med värdefulla synpunkter kring klimatfrågan och zonkartan fick presentera var sitt inlägg.
Expertpanelen för seminariet
De fem experterna, som gjorde varsitt inlägg kring klimatfrågan och zonkartan:
- Markku Rummukainen, professor, SMHI, om Klimatet i förändring.
- Henrik Eckersten, professor, SLU, institutionen för Växtproduktionsekologi, om Klimatförändringens påverkan på grödors tillväxt.
- Rune Bengtsson, hortonom, AgrD, försöksledare SLU/CBM om Den svenska zonkartan i praktiken.
- Gustav Redalen, professor i trädgårdsvetenskap, fackchef Det norske Hageselskap om Erfarenheter från arbetet med den norska zonkartan.
- Mattias Iwarsson, fil lic, växtsystematiker SLU/CBM, Rapport från den tidigare revisionen av Zonkartan 1993.
Seminariets delar:
Markku Rummukainen, professor, SMHI, pratade om ”Klimatet i förändring”. Jordens medeltemperatur har stigit med närmare 1 grad jämfört med 1850, då industrialismen tog fart. Beroende på hur vi klarar av att minska utsläppen av växthusgaser ser vi olika scenarier framför oss, med en uppvärmning på 2–4 grader fram till år 2100. Klimatet i Sverige blir varmare och blötare, framför allt på vintern. Vegetationsperiodens längd ökar – om 50 år har vi i Mellansverige ett klimat som dagens Skåne, där man i sin tur närmar sig åretruntodling. Det står därmed ganska klart att den referensram vi i dag har för våra zoner inte kommer att motsvara odlingsförhållandena inom en snar framtid.
Henrik Eckersten, professor, SLU, institutionen för Växtproduktionsekologi, gav en inblick i klimatförändringarnas påverkan på jordbrukets produktion, något som studeras i en framtidsanalys. Jordbruket gynnas överlag, men en anpassning måste ske när det gäller gödsling, växtskydd och ogräsbekämpning. Odlingsförutsättningarna i våra trädgårdar ändras på liknande sätt. Det blir t ex möjligt att odla mer exotiska växter, men vi får också räkna med mer skadegörare.
Rune Bengtsson, hortonom, AgrD, försöksledare SLU/CBM, förde fram åsikten att det snarareär kunskap som behövs än en ny zonkarta – det viktigaär att lära sig finna rätt plats för träd och buskar. Genom olika odlingsåtgärder, rätt val och användning av växterna kan vi få den övervintring som är önskvärd för olika behov. Som det är nu fokuserar vi alltför mycket på vilken vintertemperatur olika växter tål. Övervintringsegenskaperna grundläggs på sommaren, den tid då växterna fyller på näringsreserverna. Med mer kunskap/utbildning i hur man använder växter och vad som är viktigt för att ge dem goda förutsättningar fungerar dagens zonkarta utmärkt. Den är dessutom inarbetad och välbekant som grafisk referens.
Gustav Redalen, professor i trädgårdsvetenskap, fackchef Det norske Hageselskap, berättade om sina erfarenheter från arbetet med zonkartan i Norge (se Ht 1/2006). Här har man nyligen och i samarbete med Meteorologisk institutt tagit fram en helt ny karta. Den grundar sig på objektiva klimatdata och i tillägg till vintertemperaturer har man intressant nog tagit hänsyn till förhållandena under vegetationsperioden. Kartan har sina begränsningar men man anser den vara en mycket bra grund att bygga vidare på. Ett sätt vore att skapa ett nätverk av indikatorväxter i mätpunkter över landet – kanske med hjälp av medlemmarna.
Mattias Iwarsson, fil lic, växtsystematiker Centrum för biologisk mångfald, SLU, gav avslutningsvis värdefulla återblickar från 1993- års revidering av Svensk Trädgårds ”Växtatlas”. Det var ett stort arbete med många, kunniga odlare och trädgårdskonsulenter inblandade för att ”få rätt zon på växten”. Själva zonkartan förändrades dock inte.
Vad sker med zonkartans utveckling nu?
Vår nuvarande karta har både styrka och svagheter. Mycken odlarkunskap är inbyggd men exempelvis i norr är gränserna vaga. Det saknas också klara definitioner på vad som skiljer den ena zonen från den andra. I zonkartan känner vi igen mycket från en ren klimatkarta men avvikelser förekommer också. Det vore intressant att bygga ihop de två och då gärna inom ett nordiskt samarbete. Med den takt klimatet förändras krävs en karta som lätt kan revideras vilket vore betydligt lättare med klimatdata som grund.
Vår nuvarande zonkarta är inarbetad och ett bra instrument som vägledning framför allt för den som inte är så kunnig. Att lansera nya zongränser kan vara förvirrande och måste ske efter en genomarbetad plan. Kunskap och utbildning i växtanvändning och växtval är viktiga faktorer som komplement till zonkartan.
Elisabeth Svalin Gunnarsson, dåvarande förbundssekreterare, Svensk Trädgård, var samtalsledare. Hon avslutade diskussionen med att konstatera:
"Det finns ett behov och en möjlighet att revidera zonkartan i kombination med en betydligt större tyngd på råd och anvisningar. Som ett första steg ska vi försöka samlas i ett nordiskt möte och arbeta vidare på kontakterna med SMHI och de andra mätinstituten, kanske också med trädgårdsbranschen. Inom Svensk Trädgård ska vi fundera på hur vi ska presentera, diskutera och ge mer kunskap om zonerna och om hur man använder dem."
Läs hela referatet från seminariet som PDF. Referatet är gjort av Annika Hellbom.